Chikungunya – virusinfektion: orsaker, symtom, smitta och behandling

Det kan ta en till tolv dagar innan en person blir sjuk efter att ha fått chikungunyaviruset. (Denna tidsperiod kallas virusets inkubationstid.) Vanligtvis blir man sjuk inom tre till sju dagar. De flesta som får viruset (72 till 97 procent) får symtom.

Chikungunya har en akut fas, som varar en kort tid, och en kronisk fas, som kan pågå i veckor, månader eller år.

Akut fas

Den akuta fasen börjar vanligtvis med plötslig hög feber som kan pågå i upp till tio dagar. Febern är vanligen över 39 °C och kan ibland bli så hög som 40 °C. Ungefär hälften av de personer som drabbas av chikungunya får utslag, vanligtvis cirka två till fem dagar efter att symptomen börjar. Vissa personer får också gastrointestinala symtom, som buksmärtor, illamående, kräkningar eller diarré. I sällsynta fall kan människor få konjunktivit eller andra problem med ögonen.

Efter ungefär en vecka börjar kroppen bekämpa viruset genom att skicka ut immunglobulin M (IgM), som angriper viruset. Efter detta börjar de flesta symtomen vanligtvis bli bättre. Människor fortsätter dock ofta att ha vissa symtom i ungefär ytterligare en vecka, som huvudvärk, sömnlöshet (sömnproblem) och utmattning. När dessa symtom upphör är den akuta fasen av chikungunya vanligtvis över.

Kronisk fas

I chikungunyas kroniska fas får nästan alla som har viruset (87-98 %) mycket svår ledvärk eller stelhet. Detta varar vanligtvis i veckor eller månader. Den kan dock pågå i flera år. Ledsmärtan kan vara så svår att personen inte kan röra de leder som gör ont. Smärtan uppstår nästan alltid i mer än en led. Vanligtvis har människor smärta i lederna i armar och ben, på båda sidor. Det kan handla om lederna i handleder, fotleder, händer, fötter, axlar, armbågar och knän. Viruset kan också orsaka smärta i muskler eller ligament.

Ibland kan det vara svårt att skilja mellan chikungunya och denguefeber. Båda infektionerna orsakar vissa av samma symtom, som feber och mycket svåra smärtor. Chikungunya orsakar dock vanligtvis inte blödningar. Om en person som diagnostiserats med chikungunya har problem med blödning kan de:

• Har denguefeber i stället för chikungunya
• Har både chikungunya- och denguefeber (båda sprids av myggor och är vanliga på samma platser).
• Har både chikungunya och leverproblem

Det bästa sättet att skydda sig mot chikungunya är att skydda sig mot myggor på platser där sjukdomen är vanlig. Man kan till exempel använda insektsspray och myggnät och bära långa ärmar och långbyxor när man är utomhus. På platser där chikungunya är vanligt förekommande kan myndigheterna också göra saker för att kontrollera antalet myggor. De kan till exempel sprida bekämpningsmedel.

Det finns inget vaccin mot chikungunya. Forskare gör experiment för att försöka ta fram ett vaccin. Forskarna säger dock att även om de skulle skapa ett vaccin skulle människor fortfarande behöva bekämpa myggor för att förhindra chikungunya.

Det finns ingen känd behandling för chikungunya. Inga kända antivirala läkemedel (läkemedel som dödar virus) dödar chikungunyaviruset.

Läkare kan bara ge "stödjande vård". Det innebär att de bara kan behandla symtomen på chikungunya. De kan till exempel behandla feber och ledvärk med icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) som naproxen, smärtstillande medel som paracetamol (paracetamol) och vätska. Aspirin ges inte eftersom det kan öka risken för blödning.

Kronisk ledvärk

Forskarna har inte hittat något läkemedel som hjälper alla chikungunyasjuka som har svåra ledsmärtor. Det finns vissa bevis för att vissa läkemedel kan hjälpa personer som har svåra ledsmärtor i mer än två veckor. Dessa läkemedel inkluderar:

• Ribavirin, ett antiviralt läkemedel
• Klorokin, ett läkemedel som vanligtvis ges för att förebygga malaria.
• Metotrexat, ett läkemedel som används vid reumatoidartrit och som också orsakar mycket svåra ledsmärtor.

Dessa läkemedel hjälper inte mot symtomen på chikungunya under den akuta fasen.

Ungefär 1 av 1000 personer som får chikungunya dör av sjukdomen. Personer som är äldre än 65 år, nyfödda barn och personer med andra medicinska problem löper störst risk att få de farligaste problemen. Chikungunya är särskilt farligt för nyfödda eftersom de kan få viruset från sin mamma under förlossningen och eftersom nyföddas immunsystem måste växa innan det fungerar lika bra som vuxnas. Detta gör det mycket svårare för nyfödda att bekämpa viruset.

Äldre personer och personer som redan har artrit är mer benägna att ha kronisk ledvärk.

Tidigare förekom chikungunya främst i utvecklingsländerna. På senare tid har det dock förekommit epidemier (där ett mycket stort antal människor får viruset) i Indiska oceanen, på öarna i Stilla havet och i Nord- och Sydamerika.

När chikungunya upptäcktes 1952 var den ovanlig och förekom endast i Västafrika. Människor fick vanligtvis sjukdomen under regnperioder, eftersom myggor är vanligare under dessa tider. Från och med 1960-talet förekom det ibland utbrott i Asien och Afrika. Fram till 2005 hade dock chikungunya varit ovanligt i hela världen.

Sedan 2005 har chikungunya blivit mycket vanligare. Den har orsakat stora utbrott i Afrika, Asien och Amerika. I Indien har t.ex. chikungunya dykt upp på nytt efter 32 år då ingen indisk person hade fått viruset. Utbrott har också inträffat i Europa, Västindien och Sydamerika, där chikungunya aldrig tidigare hade spridits. Några få personer har också fått chikungunya i USA och Australien, där viruset aldrig tidigare hade funnits.

År 2005 inträffade ett mycket stort utbrott på Réunion, en ö i Indiska oceanen. Av de cirka 770 000 personer som bodde på ön fick cirka 266 000 (mer än var tredje person) chikungunya. År 2006 fick cirka 1,25 miljoner människor i Indien viruset.

Chikungunya har nyligen spridits till Amerika. Mellan 2013 och 2014 har 1 118 763 personer i Amerika tros ha fått viruset. Av dessa fall har 24 682 fall visat sig vara chikungunya.

Vissa forskare tror att chikungunya har blivit mycket vanligare på grund av en förändring i virusets genetiska kod. Denna förändring kan ha gjort det lättare för viruset att göra kopior av sig självt i myggceller. Den kan också ha gjort det möjligt för viruset att lättare spridas av den asiatiska tigermyggan (Aedes albopictus). Detta är viktigt eftersom den asiatiska tigermyggan lever på många fler platser än Aedes aegypti, den andra myggarten som sprider chikungunya till människor. Aedes aegypti lever endast på tropiska platser. Den asiatiska tigermyggan sprider sig dock lätt och lever i Europa, Amerika, Karibien, Afrika och Mellanöstern.

Chikungunya beskrevs första gången av Marion Robinson och W.H.R. Lumsden 1955, efter ett utbrott 1952 längs gränsen mellan Moçambique och Tanganyika (nu en del av Tanzania). I detta område bodde en grupp som kallades Makonde. Ordet "chikungunya" kommer troligen från Makonde-språket. Det betyder "det som böjer sig uppåt" eller "att gå böjd". Detta beskriver hur människor med mycket svåra ledsmärtor från viruset böjde sig i ovanliga positioner.

Det första registrerade utbrottet av chikungunya kan ha inträffat 1779. Vetenskapliga bevis tyder på att viruset utvecklades runt år 1700.

Chikungunya undersöktes en gång som ett möjligt biologiskt vapen.