Azerbajdzjans ekonomi
Azerbajdzjans ekonomi bygger på industri, jordbruk och tjänster, inklusive turism. Energisektorn, som bygger på de stora reserverna av råolja och naturgas, är den viktigaste källan till ekonomisk tillväxt i Azerbajdzjan i dag, även om hälften av Azerbajdzjans befolkning får sin inkomst direkt eller indirekt genom tjänster och en tredjedel får sin inkomst genom jordbruk. Energiboomen har lett till massiva utländska direktinvesteringar och tillväxttakten i Azerbajdzjans ekonomi är en av världens högsta.
Efter att Azerbajdzjan blev självständigt 1991 i samband med Sovjetunionens slut, genomförde landet en lång och svår övergång från en planekonomi till en marknadsekonomi. Regeringen har i stort sett slutfört privatiseringen av jordbruksmark och små, medelstora och stora statsägda företag. Azerbajdzjan fortsätter att genomföra ekonomiska reformer och gamla ekonomiska band och strukturer har sakta ersatts. I och med självständigheten blev Azerbajdzjan medlem i Internationella valutafonden, Världsbanken, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, Islamiska utvecklingsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken. Azerbajdzjans valuta är den azerbajdzjanska manaten (AZN) som är uppdelad i 100 qəpik. Den blev den nationella valutan 1992 och ersatte den gamla sovjetiska rubeln. Azerbajdzjans centralbank inrättades 1992. Centralbanken fungerar som Azerbajdzjans centralbank och ansvarar för att trycka och distribuera den nationella valutan, den azerbajdzjanska manaten, och för att kontrollera alla affärsbanker.
Azerbajdzjan är indelat i tio ekonomiska regioner.
Oljeplattformar i Kaspiska havet i Azerbajdzjan.
Industri
Azerbajdzjan är rikt på naturresurser som ger energi, särskilt råolja och naturgas samt vatten- och vindkraft. Andra naturresurser är mineraler som guld, silver, järn, koppar, titan, krom, mangan, kobolt, molybden, komplexmalm och antimon som bryts. Råolja och naturgas är de viktigaste produkterna i Azerbajdzjans ekonomi och de viktigaste exportkällorna som bidrar till den ekonomiska tillväxten. De utgör också grunden för ett utbrett system av raffinaderier som producerar bensin, herbicider, gödningsmedel, fotogen, syntetiskt gummi och plast. Oljan och naturgasen transporteras genom pipelines från Kaspiska havet till Svartahavshamnarna Novorossijsk i Ryssland och Suspa i Georgien samt till Medelhavshamnen Ceyhan i Turkiet. Vattenkraftverk står för 20 % av landets elkapacitet och vindkraftsproduktionen ökar långsamt. Andra stora industrier är cement, gödningsmedel, stål, kemikalier, bilar och maskiner.
Jordbruk
Jordbruket är en liten del av ekonomin och bidrar endast med 6 % av Azerbajdzjans BNP, men sysselsätter 38,3 % av arbetskraften. 21,78 % av den totala landarealen är åkermark (mark där grödor kan odlas) och 2,1 % används för permanenta grödor (grödor som håller i många säsonger, i stället för att planteras om efter varje skörd). 16,45 % av den totala landarealen, som utgör majoriteten av Azerbajdzjans odlade mark, är bevattnad. De viktigaste grödorna är jordbruksgrödor, vindruvor, bomull, tobak, citrusfrukter, ris, te och grönsaker. Boskap, mejeriprodukter samt vin och sprit är också viktiga jordbruksprodukter. Jordbruken i Azerbajdzjan är organiserade som statliga och kooperativa jordbruk som sysselsätter många jordbrukare och små privata jordbruk som ägs och drivs av en jordbrukare och hans eller hennes familj. Azerbajdzjan har tidigare varit en ledande kaviarproducent och exportör, men i dag är Azerbajdzjans fiskeindustri koncentrerad på den krympande tillgången på stör och beluga i Kaspiska havet.
Turism
Turismen är en viktig del av Azerbajdzjans ekonomi. Landet var en välkänd turistort på 1980-talet, men efter Sovjetunionens fall och Nagorno-Karabach-kriget under 1990-talet skadade turistindustrin och bilden av Azerbajdzjan som turistmål. Det var inte förrän på 2000-talet som turistindustrin började återhämta sig, och landet har sedan dess haft en hög tillväxttakt i antalet turistbesök och övernattningar. Under de senaste åren har Azerbajdzjan också blivit ett populärt resmål för religiös turism, kurortsturism och hälsovårdsturism. På vintern är skidorter som Shahdag Winter Complex populära bland utländska besökare.
Relaterade sidor
- Azerbajdzjansk manat
- Azerbajdzjans centralbank
- Baku-börsen
- Jordbruk i Azerbajdzjan
Frågor och svar
F: Vad är den viktigaste källan till ekonomisk tillväxt i Azerbajdzjan?
S: Energisektorn, som bygger på stora reserver av råolja och naturgas, är den viktigaste källan till ekonomisk tillväxt i Azerbajdzjan i dag.
F: Hur gick Azerbajdzjan över från en planekonomi till en marknadsekonomi?
S: Efter att ha blivit självständigt 1991 i samband med Sovjetunionens slut gjorde Azerbajdzjan den långa och svåra övergången från en planekonomi till en marknadsekonomi. Regeringen har i stort sett slutfört privatiseringen av jordbruksmark och små, medelstora och stora statsägda företag.
F: Vilka är några organisationer som Azerbajdzjan anslöt sig till efter att ha blivit självständigt?
S: Efter att ha blivit självständigt blev Azerbajdzjan medlem i Internationella valutafonden, Världsbanken, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, Islamiska utvecklingsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken.
F: Vilken valuta använder Azerbajdzjan?
S: Den valuta som används i Azerbajdzjan kallas Azerbajdzjansk manat (AZN) och är uppdelad i 100 qəpik. Den blev nationell valuta 1992 och ersatte den gamla sovjetiska rubeln.
F: Vilken institution fungerar som centralbank för Azerbajdzjan?
S: Azerbajdzjans centralbank är Azerbajdzjans centralbank och ansvarar för att trycka och distribuera den nationella valutan - den azerbajdzjanska manaten - samt för att kontrollera alla affärsbanker.
F: Vem får sin inkomst genom jordbruk i Azerbajdzjan?
S: En tredjedel av de människor som bor i Azerbajdzjan får sin inkomst genom jordbruk.
Fråga: Hur många divisioner har den azerbajdzjanska manaten? S: Azerbajdzjansk manat har 100 qəpik-avdelningar.
