Språkreform: definition, syften och historiska exempel

Förenkling

Den vanligaste formen av språklig reform är att ändra ords ortografi. Detta kallas stavningsreform. Ett språks grammatik kan också ändras för att förenkla böjning, syntax, ordförråd och ordbildning. Engelskan använder till exempel många olika prefix som betyder motsatsen till, som un-, in-/im-, a(n)-, de-. Vid en språkreform kan man föreslå att endast ett prefix används för att betyda motsatsen till, till exempel un-. Dessutom finns det ord som "bra" och "dåligt" som i stort sett betyder motsatsen till varandra, men som bättre (för enkelhetens skull) skulle kunna beskrivas som "bra" och "obra", så ordet "dåligt" är inte längre en del av språket.

Ett annat bra exempel på vad språkförenkling kan göra är ordet "brandfarlig". Brandfarlig betyder att något lätt kan fatta eld. Ursprungligen var ordet brandfarligt, från latinets inflammare - sätta eld på något. In- är också ett prefix som kan betyda motsatsen till, som i transparent, intransparent. I dag använder de flesta anvisningar flammable i stället för inflammable, för att inte förvirra människor att in- i det här fallet inte betyder motsatsen till.

Flera stora världsspråk har genomgått stora stavningsreformer: Franska (på 1500-, 1700-, 1800-, 1800-, 1900- och 2000-talet), spanska (på 1700-talet), portugisiska (1910 i Portugal, 1946 och 1972 i Brasilien), tyska (1901/02 och 1996/98) och ryska (1728 och 1919).

Rening

En del människor anser att det är dåligt att byta språk. De vill behålla språket som det är nu, eller de vill ta tillbaka de ändringar i språket som gjorts tidigare. Ibland kan purism göra ett språk mer komplext, eftersom människor lägger till falska etymologier:

• iland blev ö (från latinets insula). Ö är egentligen ett germanskt ord, jämför tyska Eiland).
• ile blev isle (även från insula)

Exempel

Exempel på språkliga reformer är:

• Kinesiska
• (1920-talet) - ersatte klassisk kinesiska med folklig kinesiska som standardspråk.
• Mandarin valdes av en kommitté bland flera kinesiska dialekter.
• (1950-talets Kina) - reformerade den skrift som användes för att skriva standardspråket genom att införa förenklade kinesiska tecken (som senare antogs av Singapore och Malaysia, men traditionella kinesiska tecken används fortfarande i Taiwan, Hongkong, Macao och olika kinesiska samhällen i utlandet). Omkring 2 000 kinesiska tecken har förenklats, varav de flesta är vanliga tecken i det dagliga livet.
• Tjeckiska (1800-talet) - Josef Jungmanns ordbok bidrog till att förnya ordförrådet. På 1840-talet ersattes bokstaven w med v.
• Estniska (1910/1920-tal) - reformrörelse ledd av Johannes Aavik och Johannes V. Veski förnyade ordförrådet, lånade många rötter från finska och andra uraliska språk och uppfann till och med några rötter som inte finns någonstans.
• Franska (senast 1990): Det är nu oföränderligt att använda det förflutna participet i transitiva verb i kombinationer med laisser (låta), det ändrades tidigare för att återspegla feminina former och pluralformer.
• Tyska (1901/02) - förenhetligade stavningssystemet i hela landet (först i Tyskland, senare i andra tyskspråkiga länder). Ytterligare reformer genomfördes på senare tid, genom den tyska stavningsreformen 1996.
• Grekiska (1970/1980-talet) - medan det skrivna "rena" språket, katharevusa, var fullt av gammalgrekiska ord, var det talade "populära" språket, dhimotiki, inte det. Efter militärstyrets fall utfärdades en lag som gjorde att det senare språket också blev det skrivna språket. På grekiska mynt var t.ex. valutans plural drachmai (katharevusa-form) före och blev drachmes (dhimotiki-form) efter 1982.
• Hebreiska (1920-talet) - Den moderna hebreiskan skapades från den gamla hebreiskan genom att förenkla grammatiken (särskilt syntaxen) enligt indoeuropeiska modeller, skapa nya ord från hebreiska rötter enligt europeiska modeller och förenkla uttalsreglerna.
• Ungerska (slutet av 1700-talet och början av 1800-talet) - mer än tiotusen ord myntades, varav flera tusen fortfarande används aktivt idag.
• Irländska (1940-talet) - stavningssystemet förenklades kraftigt, t.ex. blev Gaedheal Gael, Ó Séigheadh blev Ó Sé.
• Koreanska (1446, efter Koreas delning 1945) - År 1446 anlitade kung Sejong forskare för att skapa ett skriftsystem som både var lätt att lära sig och som korrekt återgav det koreanska språkets ljud. Det alfabet han skapade är hangul. Det användes endast av vanligt folk fram till 1945. I Nordkorea avskaffade Kim Il-sungs regering helt och hållet hanja (kinesiska tecken som används för det koreanska språket) och gjorde hangul till Nordkoreas enda skriftsystem. Man tog också bort många kinesiska lånord (som tidigare utgjorde 60-70 % av det koreanska ordförrådet) och ersatte dem med inhemska koreanska ord för att renodla det koreanska språket, även om Nordkorea också hade antagit en del ryska lånord på grund av sina handelsförbindelser med Sovjetunionen. I Sydkorea har hangul till stor del ersatt hanja och gjort det till det huvudsakliga skriftsystemet i Sydkorea, även om många sydkoreaner fortfarande kan en del hanja och skriver dem på officiella dokument som kontrakt och jobbansökningar. Hanja används vanligtvis endast för kinesiska låneord och homofoner där ordets betydelse inte framgår av sammanhanget. Koreaner förväntas kunna omkring 1 900 hanja i dag.
• Norska (1900-talet) - när Norge blev självständigt från Danmark (1814) började norska att avlägsna sig från danska. Reformerna 1907 och 1917 gjorde Riksmaal till den skrivna standardnorskan, som 1929 bytte namn till Bokmaal. Bokmaal och det mer folkliga nynorsk gjordes närmare varandra genom en reform 1938. I dag talas båda språkformerna: på norska mynt står landets namn växelvis Norge (Bokmaal) och Noreg (Nynorsk).
• Portugisiska (1900-talet) - ersatte ett besvärligt traditionellt stavningssystem med ett förenklat (astma blev till exempel asma och phthysica blev tísica).
• Rumänska (1800-talet) - ersatte det kyrilliska alfabetet med det latinska alfabetet och avskaffade hundratals slaviska ord till förmån för romanska ord.
• Somaliska (1970-talet) - med hjälp av Bogumil W. Andrzejewski, som inledde sitt språkliga arbete i Somalia 1949, utarbetades ett latinskt alfabet som 1972 blev obligatoriskt för den starka mannen general Mohamed Siad Barre. Ordförrådet förnyades också; många nya ord myntades från befintliga somaliska rötter.
• Turkiska (1930-talet) - språket och skriftsystemet reformerades från och med 1920-talet, till den grad att det äldre språket kallas för ett annat namn, ottomansk turkiska. Det osmanska alfabetet var baserat på det arabiska alfabetet, som 1928 ersattes av det nya, latinbaserade turkiska alfabetet. Låneord av persiskt och arabiskt ursprung slopades till förmån för inhemska turkiska ord eller nya myntningar baserade på turkiska rötter.
• Vietnamesiska (1900-talet) - under det franska kolonialstyret ersattes det klassiska folkspråksskriften, som byggde på kinesiska tecken, med det nya latinska alfabetet.

Förekomster i populärkulturen

• (Fiktiv): I George Orwells roman Nineteen Eighty-Four har engelskan blivit Newspeak, ett språk som utformats för att göra officiell propaganda lätt att förstå och för att göra det omöjligt att uttrycka politiskt oönskade tankar.

Relaterade sidor

• Återupplivning av språket
• Konstruerat språk