Dietrich Fischer-Dieskau – Tysk baryton, Liederstjärna, mest inspelade sångare
Dietrich Fischer‑Dieskau — tysk barytonlegend, Liederstjärna och världens mest inspelade sångare; hyllad för nyanserad tolkning i opera, Lied och konserter.
Dietrich Fischer-Dieskau (född 28 maj 1925 i Berlin, död 18 maj 2012 i Berg, Oberbayern) var en tysk barytonsångare. Under mer än tre decennier ansågs han av många vara en av de främsta manliga sångarna inom den klassiska musiken. Han blev särskilt känd för sin tolkning av Lieder (tyska konstsånger), men var också en framstående operasångare och konsertsångare med orkestrar. Mot slutet av sin karriär arbetade han även som dirigent och gav masterclasses och föreläsningar om sångkonst.
Röst, repertoar och scenspråk
Fischer-Dieskau hade en lyrisk barytonröst med stor nyansrikedom, fin frasering och exceptionell textförståelse. Trots att hans röst inte var en tung, dramatisk "heroisk" typ, tog han sig an många tyngre operaroller som kräver dramatisk intensitet — exempelvis Wotan i Richard Wagners Ringcykel, Hans Sachs i Die Meistersinger vonNürnberg, Amfortas i Parsifal och Macbeth i Verdis opera. Hans styrka låg särskilt i att göra varje text begriplig och musikaliskt levande, vilket gjorde honom omistlig i framföranden av Schubert, Schumann, Brahms, Mahler, Hugo Wolf och Richard Strauss.
Inspelningar och språklig bredd
Han är ofta omnämnd som en av de mest inspelade sångarna genom tiderna. Fischer-Dieskau lämnade ett mycket omfattande inspelningsarkiv med solo-Lieder, såväl som opera- och orkesterverk. Han sjöng och spelade in verk på många språk utöver tyska, bland annat franska, ryska, hebreiska och ungerska, vilket visade både språkförmåga och stilkänsla.
Samarbeten och musikalisk påverkan
Under sin långa karriär samarbetade Fischer-Dieskau med ett stort antal framstående dirigenter, pianister och orkestrar. Hans samarbeten med ledande ackompanjatörer och dirigenter bidrog starkt till hans rykte som tolkare av Lieder och kammarmusik. Han var också en inflytelserik lärare och mentor för yngre sångare och deltog regelbundet i festivaler och konsertscener över hela världen.
Senare karriär och arv
Mot slutet av sitt liv minskade Fischer-Dieskau sina operascenuppträdanden men fortsatte att ge recitaler, göra inspelningar och arbeta som dirigent och föreläsare. Han skrev också essäer och memoarer om musik och sång. Hans sätt att betona textens betydelse och den psykologiska tolkningen av sånger har haft stort inflytande på efterföljande generationer av sångare och musiker.
Utmärkelser och erkännande
Fischer-Dieskau mottog många nationella och internationella utmärkelser under sin karriär och hyllades av kritiker och publik världen över. Hans inspelningar och tolkningar fortsätter att vara centrala referenspunkter för studier av Lieder och tysk sångtradition.
Tillsammans med sin rikliga discografi och sitt pedagogiska arbete lämnar Dietrich Fischer-Dieskau ett varaktigt arv som en av 1900-talets mest inflytelserika sångare och tolkar av den tyska lied-repertoaren.
Tidiga år
Dietrich Fischer-Dieskau föddes i Berlin. Hans föräldrar var lärare. Han började sjunga som barn och började ta sånglektioner vid 16 års ålder. Han var tvungen att ansluta sig till den tyska armén (Wehrmacht) under andra världskriget 1943. Han hade precis avslutat skolan. Han tillfångatogs i Italien 1945 och tillbringade två år som amerikansk krigsfånge. Under den tiden sjöng han låtar i krigsfångläger för tyska soldater med hemlängtan.
Karriär
1947 återvände han till Tyskland där han inledde sin professionella karriär med att sjunga barytonsolot i Brahms Ein Deutsches Requiem utan någon repetition. (Han ersatte i sista minuten en sjuk sångare.) Han gav sin första recital med Lieder i Leipzig senare samma år.
Redan tidigt i sin karriär arbetade han med de berömda lyriska sopranerna Elisabeth Schwarzkopf och Irmgard Seefried samt med skivproducenten Walter Legge och producerade mycket populära album med sånger av Franz Schubert och Hugo Wolf.
Hösten 1948 blev Fischer-Dieskau förste lyrisk baryton vid Städtische Oper Berlin och gjorde sin första operaföreställning i rollen som Posa i Verdis Don Carlos under ledning av dirigenten Ferenc Fricsay. Detta sällskap, som efter 1961 kallades Deutsche Oper, skulle bli hans konstnärliga hemvist fram till hans pensionering från operascenen 1978.
Fischer-Dieskau gästspelade på operahusen i Wien och München. Efter 1949 gjorde han konsertresor till Nederländerna, Schweiz, Frankrike och Italien. År 1951 uppträdde han för första gången vid en konsert i Salzburgfestivalen med Mahlers Lieder eines fahrenden Gesellen (Songs of a Wayfarer) under ledning av Wilhelm Furtwängler. Han började uppträda över hela världen: i Royal Albert Hall i London, Boston, Massachusetts och vid Bayreuthfestivalen.
Som operasångerska uppträdde Fischer-Dieskau främst i Berlin och på den bayerska statsoperan i München. Han gästspelade också på Wiener Staatsoper, på Royal Opera House, Covent Garden i London, på Hamburgs statsopera, i Japan och på King's Theatre i Edinburgh under Edinburghfestivalen. Hans första turné i USA ägde rum 1955, då han var 29 år gammal. Vid sina konserter där ackompanjerades han av Gerald Moore. Han spelade in många Lieder med Gerald Moore och gav många konserter med honom tills Moore drog sig tillbaka 1967. De fortsatte dock att göra inspelningar efter det. Deras inspelningar av Schuberts sångcykler Die schöne Müllerin och Die Winterreise var mycket uppskattade.
Fischer-Dieskau framförde också många verk av levande kompositörer som Benjamin Britten, Samuel Barber, Hans Werner Henze, Karl Amadeus Hartmann, Ernst Krenek och Witold Lutosławski.
Fischer-Dieskau spelade också in många kända roller i italienska operor, t.ex. Verdis Rigoletto och Rodrigo i Verdis Don Carlos, Scarpia i Giacomo Puccinis Tosca. Han drog sig tillbaka från operan 1978.
Fischer-Dieskaus musikalitet och teknik var alltid perfekt. Han drog sig tillbaka från konsertsalen på nyårsdagen 1993, 67 år gammal, och ägnade sin tid åt att dirigera, undervisa (särskilt i tolkning av sånger), måla och skriva böcker.
Personligt liv
1949 gifte sig Fischer-Dieskau med cellisten Irmgard Poppen. Tillsammans fick de tre söner: Mathias, som blev scenograf, Martin (dirigent) och Manuel (cellist). Irmgard dog 1963 av komplikationer efter en förlossning. Därefter var Fischer-Dieskau gift med skådespelerskan Ruth Leuwerik 1965-1967 och Kristina Pugell 1968-1975. Från 1977 till sin död var han gift med sopranen Julia Varady.
Ljudprov
· Fischer-Dieskau sjunger Gustav Mahlers "Kindertotenlieder"
· Om din mutter är en liten flicka
· Nun she' ich wohl, varför so dunkle Flammen
· Ofta tror jag att de är bara borttagna
· I denna väderlek, i denna brasa
Frågor och svar
F: Vem var Dietrich Fischer-Dieskau?
S: Dietrich Fischer-Dieskau var en tysk barytonsångare som ansågs vara den största manliga sångaren inom klassisk musik under mer än 30 år.
F: Vilken typ av musik var Fischer-Dieskau känd för?
S: Fischer-Dieskau var särskilt känd för sin sång av Lieder, som är tyska konstsånger.
F: Var Fischer-Dieskau bara en sångare?
S: Nej, Fischer-Dieskau var också en fantastiskt bra operasångare och en konsertsångare med orkester. Senare i sin karriär var han även dirigent.
F: Vilken typ av röst hade Fischer-Dieskau?
S: Fischer-Dieskau hade en lyrisk barytonröst, inte en kraftfull, heroisk röst som en Heldentenor.
F: Vilka operaroller spelade Fischer-Dieskau in?
S: Fischer-Dieskau spelade in många operaroller som traditionellt anses vara för Heldentenor, inklusive Wotan i Richard Wagners Ringcykel, Hans Sachs i Die Meistersinger von Nürnberg, Amfortas i Parsifal och Macbeth i Verdis opera.
F: På hur många språk sjöng Fischer-Dieskau?
S: Fischer-Dieskau sjöng på många språk förutom tyska: franska, ryska, hebreiska och ungerska.
F: Är Fischer-Dieskau den mest inspelade sångaren genom tiderna?
S: Ja, Fischer-Dieskau är den mest inspelade sångaren genom tiderna.
Sök