Dietrich Fischer-Dieskau

Tidiga år

Dietrich Fischer-Dieskau föddes i Berlin. Hans föräldrar var lärare. Han började sjunga som barn och började ta sånglektioner vid 16 års ålder. Han var tvungen att ansluta sig till den tyska armén (Wehrmacht) under andra världskriget 1943. Han hade precis avslutat skolan. Han tillfångatogs i Italien 1945 och tillbringade två år som amerikansk krigsfånge. Under den tiden sjöng han låtar i krigsfångläger för tyska soldater med hemlängtan.

Karriär

1947 återvände han till Tyskland där han inledde sin professionella karriär med att sjunga barytonsolot i Brahms Ein Deutsches Requiem utan någon repetition. (Han ersatte i sista minuten en sjuk sångare.) Han gav sin första recital med Lieder i Leipzig senare samma år.

Redan tidigt i sin karriär arbetade han med de berömda lyriska sopranerna Elisabeth Schwarzkopf och Irmgard Seefried samt med skivproducenten Walter Legge och producerade mycket populära album med sånger av Franz Schubert och Hugo Wolf.

Hösten 1948 blev Fischer-Dieskau förste lyrisk baryton vid Städtische Oper Berlin och gjorde sin första operaföreställning i rollen som Posa i Verdis Don Carlos under ledning av dirigenten Ferenc Fricsay. Detta sällskap, som efter 1961 kallades Deutsche Oper, skulle bli hans konstnärliga hemvist fram till hans pensionering från operascenen 1978.

Fischer-Dieskau gästspelade på operahusen i Wien och München. Efter 1949 gjorde han konsertresor till Nederländerna, Schweiz, Frankrike och Italien. År 1951 uppträdde han för första gången vid en konsert i Salzburgfestivalen med Mahlers Lieder eines fahrenden Gesellen (Songs of a Wayfarer) under ledning av Wilhelm Furtwängler. Han började uppträda över hela världen: i Royal Albert Hall i London, Boston, Massachusetts och vid Bayreuthfestivalen.

Som operasångerska uppträdde Fischer-Dieskau främst i Berlin och på den bayerska statsoperan i München. Han gästspelade också på Wiener Staatsoper, på Royal Opera House, Covent Garden i London, på Hamburgs statsopera, i Japan och på King's Theatre i Edinburgh under Edinburghfestivalen. Hans första turné i USA ägde rum 1955, då han var 29 år gammal. Vid sina konserter där ackompanjerades han av Gerald Moore. Han spelade in många Lieder med Gerald Moore och gav många konserter med honom tills Moore drog sig tillbaka 1967. De fortsatte dock att göra inspelningar efter det. Deras inspelningar av Schuberts sångcykler Die schöne Müllerin och Die Winterreise var mycket uppskattade.

Fischer-Dieskau framförde också många verk av levande kompositörer som Benjamin Britten, Samuel Barber, Hans Werner Henze, Karl Amadeus Hartmann, Ernst Krenek och Witold Lutosławski.

Fischer-Dieskau spelade också in många kända roller i italienska operor, t.ex. Verdis Rigoletto och Rodrigo i Verdis Don Carlos, Scarpia i Giacomo Puccinis Tosca. Han drog sig tillbaka från operan 1978.

Fischer-Dieskaus musikalitet och teknik var alltid perfekt. Han drog sig tillbaka från konsertsalen på nyårsdagen 1993, 67 år gammal, och ägnade sin tid åt att dirigera, undervisa (särskilt i tolkning av sånger), måla och skriva böcker.

Personligt liv

1949 gifte sig Fischer-Dieskau med cellisten Irmgard Poppen. Tillsammans fick de tre söner: Mathias, som blev scenograf, Martin (dirigent) och Manuel (cellist). Irmgard dog 1963 av komplikationer efter en förlossning. Därefter var Fischer-Dieskau gift med skådespelerskan Ruth Leuwerik 1965-1967 och Kristina Pugell 1968-1975. Från 1977 till sin död var han gift med sopranen Julia Varady.

Ljudprov

·         Fischer-Dieskau sjunger Gustav Mahlers "Kindertotenlieder"