Tidiga människor och eld

Bevis

Östafrika

De tidigaste bevisen på att människor använder eld kommer från många arkeologiska platser i Östafrika, till exempel Chesowanja nära Baringosjön, Koobi Fora och Olorgesailie i Kenya. Bevisen i Chesowanja är upptäckten av röda lerskärvor som forskarna uppskattar är 1,42 miljoner år gamla. Forskarna återuppvärmde några av skärvorna på platsen och fann att leran måste ha värmts upp till 400 °C för att härdas.

I Koobi Fora finns det arkeologiska platser som visar att Homo erectus behärskade elden för 1,5 miljoner år sedan, med en rödfärgning av sediment som endast kan komma från upphettning vid 200-400 °C. Det finns en härdliknande fördjupning på en plats i Olorgesailie i Kenya. Man hittade en del mycket litet träkol, men det kan ha kommit från en naturlig borstbrand.

I Gadeb, Etiopien, hittades fragment av svetsad tuf som verkade ha brunnit i lokal 8E, men stenarna kan ha brunnit igen på grund av vulkaner i närheten. Dessa har hittats bland Herculean artefakter tillverkade av H. erectus.

I den mellersta Awash-flodens dal har man funnit kägelformade fördjupningar av rödaktig lera som kan skapas vid temperaturer på 200 °C. Dessa funktioner tros vara brända trädstubbar så att de skulle ha eldat bort från sin boplats. Det finns också brända stenar i "Awashdalen", men vulkanisk svetsad tuff finns också i området.

Södra Afrika

Det tidigaste säkra beviset på människans kontroll över elden hittades i Swartkrans i Sydafrika. Många brända ben hittades bland acheuleiska verktyg, benverktyg och ben med skärmärken som gjorts av hominider. Denna plats visar också några av de tidigaste bevisen på att H. erectus äter kött. Cave of Hearths i Sydafrika har brända avlagringar som är daterade från 0,2 till 0,7 mya, liksom många andra platser som Montagu Cave (0,058 till 0,2 mya och vid Klasies River Mouth (0,12 till 0,13 mya.

Det starkaste beviset kommer från Kalambo Falls i Zambia, där man har hittat många saker som tyder på att människor har använt eld, som förkolnat trä, träkol, rödfärgade områden, förkolnade grässtammar och växter samt träredskap som kan ha härdats av elden. Platsen daterades genom radiokoldatering till 61 000 BP och 110 000 BP genom aminosyraracenisering.

Eld användes för att värma upp silkretstenar för att öka deras arbetsförmåga innan de slipades till verktyg av Stillbay-kulturen. Denna ledtråd visar detta inte bara med Stillbay-platser som går tillbaka till 72 000 BP utan även platser som kan vara så gamla som 164 000 BP.

Ändringar i beteendet

En viktig förändring i människans beteende skedde tack vare deras kontroll över elden och det ljus som kom från elden. Aktiviteten var inte längre begränsad till dagsljuset. Vissa däggdjur och bitande insekter undviker eld och rök. Elden ledde också till bättre näring genom kokta proteiner.

Richard Wrangham vid Harvard University hävdar att tillagning av vegetabilisk mat kan ha fått hjärnan att bli större, eftersom komplexa kolhydrater i stärkelserika livsmedel då blev lättare att smälta. Detta gjorde det möjligt för människor att absorbera fler kalorier från maten.

Förändringar i kosten

Stahl trodde att eftersom vissa växtdelar, som rå cellulosa och stärkelse, är svåra att smälta i okokad form, skulle de troligen inte ha ingått i hominidernas kost innan elden kunde kontrolleras. Till dessa delar hör stjälkar, mogna blad, förstorade rötter och knölar. Istället bestod kosten av de växtdelar som bestod av enklare sockerarter och kolhydrater som frön, blommor och köttiga frukter. Ett annat problem var att vissa frön och kolhydratkällor är giftiga. Cyanogena glykosider, som finns i bland annat linfrö, kassava och maniok, görs ogiftiga genom tillagning. Tänderna hos H. erectus och slitaget på tänderna återspeglar konsumtionen av livsmedel som tufft kött och krispiga rotfrukter.

Att koka köttet, vilket kan ses på brända och svärtade däggdjursben, gör köttet lättare att äta. Det är också lättare att få i sig näringen från proteiner eftersom själva köttet är lättare att smälta. Mängden energi som behövs för att smälta tillagat kött är mindre än den som behövs för rått kött, och tillagning gelatiniserar även kollagen och andra bindvävar, det "öppnar upp tätt sammanvävda kolhydratmolekyler för ett lättare upptag". Tillagning dödar också parasiter och matförgiftningsbakterier.