Rudolf Franz Ferdinand Höss (även Höß, Hoeß eller Hoess; 25 november 1901–16 april 1947) var en högt uppsatt medlem av den nazistiska Schutzstaffel (SS) under andra världskriget. Han var kommendant för koncentrationslägret Auschwitz under stora delar av kriget, först från den 4 maj 1940 till november 1943 och sedan igen från den 8 maj 1944 till den 18 januari 1945. Som hög chef i lägret hade Höss övergripande ansvar för organiseringen av tvångsarbete, deportationer och den systematiska utrotningen av internerade grupper.

Tidig karriär och uppgång

Höss gick tidigt med i den tyska högern och blev medlem i nazistpartiet redan under 1920‑talet. Han anslöt sig formellt till SS på 1930‑talet och steg i graderna inom den nazistiska säkerhetsapparaten. Genom sin position knöt han kontakter med ledande nazister och var bland annat bekant med Martin Bormann.

Auschwitz och den industriella massdöden

Under ledning av Adolf Hitler och nazistiska myndigheter beslöts att genomföra vad som kom att kallas den slutgiltiga lösningen – ett system för att utrota stora delar av Europas judar och andra grupper som nazisterna förföljde. Nazisterna använde ett omfattande nät av koncentrationsläger och särskilda utrotningsläger (dödsläger). I rollen som befälhavare i koncentrationslägret Auschwitz organiserade och effektiviserade Höss lägrets system för massdeportationer, urval, tvångsarbete och mord.

Under Höss ledning installerades permanenta gaskamrar och krematorier. För att snabbare kunna döda stora grupper började man använda Zyklon B, ett bekämpningsmedel som frigör vätecyanid. Enligt vittnesmål, dokument och Höss egna utsagor ökade detta förmågan att genomföra massmord dramatiskt; kapaciteten varierade med tid och plats, men i vissa perioder kunde flera tusen människor gasas och kremeras per dag. I och kring Auschwitz utvecklades därmed en av historiens mest effektiva och dödliga anläggningar för systematiskt massmord.

Omfattningen av brotten

Under krigets lopp deporterades och mördades mer än en miljon människor i Auschwitz, framför allt judar från stora delar av Europa. Förintelsens och Auschwitz roll i Förintelsen dokumenteras genom vittnesmål, bevarade arkivhandlingar och teknisk bevisning. Höss ansvar som administrativ och operativ ledare gjorde honom direkt ansvarig för många av lägrets brott.

Arrestering, rättegång och avrättning

Efter Nazitysklands fall gömde sig Höss under falskt namn men greps i Tyskland av allierade styrkor 1946 och överlämnades till polska myndigheter. Han ställdes inför rätta 1947 i Warszawa i Polen och dömdes för sina brott. Domstolen fann honom skyldig till ansvar för massmord och andra övergrepp. Efter domen verkställdes dödsstraffet; Höss avrättades genom hängning den 16 april 1947 på området vid koncentrationslägret Auschwitz, platsen för många av hans brott.

Eftermäle

Höss lämnade detaljerade bekännelser och skrev senare memoarer som använts som vittnesmål i efterkrigstidens rättegångar mot nazistiska övergrepp. Hans dagboksanteckningar och vittnesmål bidrog till förståelsen av hur Förintelsens system fungerade i praktiken. Idag är Auschwitz ett minnesmärke och museum över offren för nazistisk förföljelse och folkmord; platsens historia används för att utbilda om brott mot mänskligheten och för att arbeta för att liknande brott aldrig ska upprepas.

Rudolf Höss personligen står som symbol för den byråkratiska och tekniska effektivitet som gjorde massdöd möjlig — en påminnelse om hur statliga institutioner och enskilda chefer kan utnyttjas för att genomföra fruktansvärda brott när moral och mänskliga rättigheter helt underordnas ideologi och order.