CBRNE: Definition — kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära & explosiva hot

Lär dig vad CBRNE innebär — kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära och explosiva hot, risker, förebyggande åtgärder och beredskap för att skydda samhällen.

CBRNE (uttalas "CBRN-E") är en akronym för kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära och explosiva material. Dessa material är mycket farliga och kan skada många människor. När de används avsiktligt är CBRNE-material massförstörelsevapen. CBRNE-händelser kan dock också inträffa oavsiktligt.

I en rapport från Vita huset från 2011 sägs det att "det finns ingen större fara för [USA] än en terroristattack med ett massförstörelsevapen". Eftersom CBRNE-vapen är så farliga arbetar länder runt om i världen med att förebygga CBRNE-attacker och lära sig hur de ska reagera på dem om de inträffar.

Vad ingår i varje kategori?

• Kemiska ämnen: nervgaser (t.ex. sarin, VX), blisterämnen (senapsgas), kvävande gaser (klor, fosgen) och toxiner. De kan vara gaser, vätskor eller fasta substanser.
• Biologiska agens: bakterier, virus eller toxiner som anthrax (Bacillus anthracis), botulinumtoxin, koppor och andra patogener som kan orsaka sjukdom eller död.
• Radiologiska material: radioaktiva ämnen som används i medicin eller industri och som kan spridas, till exempel i en så kallad "dirty bomb" (radiologisk spridningsanordning).
• Nukleära vapen: lösningar som ger en kärnexplosion (fission eller fusion). Även större olyckor vid kärnkraftverk (Chernobyl, Fukushima) räknas ofta in när konsekvenserna på människor och miljö bedöms.
• Explosiva anordningar: konventionella sprängämnen, improviserade sprängladdningar (IED) och andra explosioner som orsakar direkt skada och kan sprida kemiska eller radiologiska ämnen.

Hälsoeffekter och exponeringsvägar

Skador beror på ämnet, dosen och hur människor exponeras. Vanliga exponeringsvägar är:

• Inandning (luftburen exponering)
• Intag (förorenad mat eller vatten)
• Hudkontakt eller ögonkontakt
• Strålningsexponering (extern eller intern via inandning/intag)

Symptom varierar mycket: från irritation i ögon och luftvägar, hudskador, neurologiska effekter och andningssvikt till infektioner, förgiftning och strålsjuka. Vissa biologiska och kemiska agens kan ge fördröjda symtom, vilket gör upptäckt och diagnos svårare.

Upptäckt, provtagning och laboratorier

• Fältsensorer och bärbara detektorer används för snabb indikation vid misstänkta CBRNE-händelser.
• Prover skickas till specialiserade laboratorier för bekräftelse, typning och kvantifiering.
• Snabb diagnostik för biologiska agens (PCR, antigen-/antibodytester) och kemisk analys (kromatografi, masspektrometri) är viktiga för att styra åtgärder.

Skydd och medicinska motåtgärder

Åtgärder för att minska skada omfattar både skyddsutrustning och medicinsk behandling:

• Personligt skydd: andningsskydd (t.ex. filtermasker, SCBA), kemikalieskyddsdräkter, handskar och skyddsglasögon.
• Avduschning och dekontaminering för att ta bort farliga ämnen från kropp och kläder — tidig avklädning och tvätt kan avsevärt minska skador.
• Medicinska motmedel: atropin och pralidoxim för nervgaser, antibiotika och antitoxiner för vissa biologiska infektioner, potassiumjodid vid exponering för radioaktivt jod samt stödbehandling för brännskador och trauma.
• Evakuering eller skydd-inom-byggnad beroende på scenariot: myndigheter vägleder om när det är säkrare att stanna inomhus (shelter-in-place) eller att evakuera.

Insats, ledning och beredskap

Effektiv hantering kräver samordning mellan räddningstjänst, polis, sjukvård, miljömyndigheter och försvar. Viktiga inslag är:

• Snabb avspärrning och säkring av området.
• Prioriterad triage och vård av drabbade.
• Kommunikation till allmänheten med tydliga instruktioner.
• Övningar, utbildning och nationella lager av medicinska motåtgärder (antidoter, vacciner).

Förebyggande och internationella avtal

• Internationella avtal som Chemical Weapons Convention och Biological Weapons Convention förbjuder utveckling och användning av sådana vapen.
• Internationella atomenergiorganet (IAEA) arbetar med icke-spridning och säkerhet kring nukleära material.
• Nationella åtgärder inkluderar exportkontroller, säkring av laboratorier och noggrann reglering av farliga ämnen.

Vad allmänheten bör göra vid misstänkt CBRNE-händelse

• Följ information och instruktioner från myndigheter — de har bäst kunskap om riskerna.
• Agera snabbt: lämna området om du hör en varning om farliga ämnen eller ser en explosion, eller stanna inomhus och stäng dörrar/fönster vid råd om shelter-in-place.
• Rör inte vid misstänkta paket eller okända ämnen.
• Om du tror att du utsatts: ta av förorenade kläder, tvätta exponerade hudområden noggrant med vatten och sök medicinsk hjälp.

Sammanfattning

CBRNE täcker ett brett spektrum av farliga hot som kan orsaka omfattande skada. Förebyggande arbete, övervakning, snabb upptäckt, träning och samordnade insatser mellan myndigheter är avgörande för att minska riskerna. För individer är snabb respons, att följa myndigheters instruktioner och enkla dekontamineringsåtgärder viktiga för att minska skador vid en incident.

Typer av CBRNE-vapen

Kemisk

De viktigaste typerna av kemiska vapen är:

• Nervmedel, som angriper det centrala nervsystemet. Exempel på detta är typer av bekämpningsmedel som kallas organofosfater, sarin och VX.
• Blåsor som orsakar brännskador och blåsor både på insidan och utsidan av kroppen. Exempel på detta är senapsgaserna.
• Blodämnen som gör det omöjligt för blodet att transportera syre till kroppen. De vanligaste blodmedlen tillverkas med cyanid.
• Kvävningsmedel, som angriper lungorna och gör att de fylls med vätska. Detta gör det omöjligt att andas. Exempel är klorgas och fosgen.
• Förlamande medel, som är utformade för att skada ett stort antal människor och göra det omöjligt för dem att slå tillbaka, men utan att döda dem. Exempel på detta är tårgas och pepparspray.

Enligt internationella lagar är det olagligt att använda kemiska vapen. Terroristerna har dock ignorerat dessa lagar. År 1995 attackerade till exempel terrorister tunnelbanan i Tokyo, Japan, med sarin.

Biologisk

Målet med biologiska vapen är att få så många människor som möjligt sjuka i smittsamma sjukdomar. Bland de olika typerna av biologiska vapen kan nämnas följande:

• Bakterier, som de bakterier som orsakar mjältbrand och pest.
• Virus, som de som orsakar smittkoppor, ebola och influensa.
• Toxiner (gifter som produceras av levande organismer), som ricin, botulismtoxin och aflatoxin.

År 2001 använde en terrorist ett biologiskt vapen mot USA genom att skicka brev fyllda med mjältbrand med posten till många olika personer. Ricin har också skickats med posten som en biologisk attack.

Radiologisk

Ett radiologiskt vapen är ett vapen som sprider strålning. Till exempel:

• En smutsig bomb (en vanlig bomb som sprider radioaktivt material).
• Förgiftning av livsmedel eller vatten med radioaktivitet.

År 2006 mördades Alexander Litvinenko, en före detta rysk spion, när någon lade polonium-210, ett radioaktivt ämne, i hans mat.

I Vita husets rapport sägs att det finns radiologiskt material över hela världen som inte är bevakat.

Kärnkraft

Ett kärnvapen frigör en enorm mängd energi i en kärnvapenexplosion. Kärnvapen kan döda alla i en stad och göra många andra människor som överlever sjuka av strålningsförgiftning.

Även om många länder har testat kärnvapen har de bara använts som massförstörelsevapen två gånger. Under andra världskriget släppte USA två atombomber över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki. I Hiroshima förstörde atombomben 4,7 kvadratmil (12 km² ) av staden och dödade 60 000 till 80 000 människor direkt. Fler människor dog senare av strålningssjukdom och cancer orsakad av strålning, så historiker tror att omkring 135 000 människor dödades av den enda atombomben som träffade Hiroshima.

I Nagasaki skapade atombomben en värme på cirka 3 900 °C (7 050 °F) och vindar som var så snabba som 1 005 km/h (624 mph). Den dödade någonstans mellan 39 000 och 80 000 människor.

Efter dessa bombningar gick många länder med på att göra sig av med sina atombomber. Vissa länder har dock fortfarande kärnvapenbomber, och det finns kärnvapenmaterial runt om i världen som inte bevakas.

Sprängämnen

Explosiva vapen omfattar saker som vanliga bomber och improviserade sprängladdningar (IED). Terrorister har ofta använt IED:er för att döda och skada soldater i Irak. I vissa andra länder, t.ex. Israel, fäster terrorister bomber på sina kroppar och låter dem explodera på offentliga platser, vilket dödar många människor och även dem själva. Under Vietnamkriget använde USA ofta napalm ("flytande eld") som en del av sina bomber. De blandade det också med bensin och fosfor för att göra det mer explosivt och sprutade det direkt från båtar och helikoptrar.

Under maratonloppet i Boston 2013 använde två terrorister sprängämnen för att döda tre personer och skada 264 andra vid maratonloppets mållinje.

Under attackerna i Paris i november tog en grupp terrorister som kallas ISIS med sig bomber till offentliga platser och sprängde dem.

Det "svampmoln" som orsakades av atombomben som slog ner i Nagasaki höjde sig 18 km över marken.


En Stryker ligger på sidan efter en explosion av en IED i Irak. (2007)

Frågor och svar

F: Vad står CBRNE för?

F: Varför är CBRNE-material farliga?

F: Vad används CBRNE-vapen vanligtvis till?

F: När kan CBRNE-händelser inträffa oavsiktligt?

F: Vad stod det om CBRNE-vapen i en rapport från Vita huset 2011?

F: Vad gör länder runt om i världen för att förhindra CBRNE-attacker?

F: Varför är det viktigt att förebygga och reagera på CBRNE-attacker?

Sök med bokstav