Blodämnen | giftig kemikalie

Typer av blodsubstanser

Det finns många olika blodsubstanser. Nedan finns information om de blodämnen som med största sannolikhet kan användas som massförstörelsevapen:

Blodagent	Vätska, gas eller fast ämne?	Lukt	Anteckningar
Vätecyanid	Vätska eller gas	Mandlar	Kokar strax över rumstemperatur, vid 25,6 °C (78,1 °F).
Cyanogen	Gas	Mandlar	Irriterar även ögonen och andningsorganen Övergår  lätt till cyanid.
Cyanogenklorid	Vätska eller gas	Stark dålig lukt	Irriterar även ögonen och fungerar som ett kvävande medel  Går igenom gasmaskfilter lättare än något annat blodämne.
Arsine	Gas	Vitlök	Bildas när arsenik blandas med en syra.
Vinyl arsin	Vätska	Bitter lukt	Fungerar också som ett blåsmedel
Fosgen	Vätska eller gas	Nyklippt gräs eller mögligt hö	Fungerar också som ett kvävningsmedel

Alla dessa kemikalier är färglösa, utom fosgen. Fosgengas är färglös, men flytande fosgen är mycket ljusgult.

Enligt en bok om kemiska vapens historia är de mest giftiga och effektiva blodämnena vätecyanid och fosgen, följt av cyanogen och arsin, därefter cyanogenklorid och slutligen vinylarsin.

 

Hur de fungerar

Vanligtvis transporterar blodomloppet syre från luften vi andas till hela kroppen. Kroppens celler behöver syre för att överleva och de måste också göra sig av med koldioxid. (Koldioxid blir över när cellerna tillverkar energi; för mycket av den är giftig). Vanligtvis hämtar cellerna syre från blodomloppet och skickar ut koldioxid i blodomloppet. Detta kallas för gasutbyte.

Blodämnen förhindrar gasutbyte. De hindrar syre från att komma in i kroppens celler. Utan syre dör cellerna. Om en person får en tillräckligt hög dos av ett blodämne kommer han eller hon att kvävas eftersom syret som han eller hon andas in inte kan komma in i kroppens celler.

 
Affisch om fosgen från andra världskriget från den amerikanska armén.  

Exponering

"Exponering innebär att en kemikalie har kommit i kontakt med eller kommit in i en persons kropp. Den personen har "exponerats" för kemikalien. De flesta människor som exponeras för blodämnen andas in eller sväljer kemikalien. Detta kan ske av misstag eller med avsikt.

Det finns till exempel cyanidföreningar i cigarettrök och i rök från många byggnadsbränder. Cyanidföreningar och arsin används också i bekämpningsmedel. De flesta exponeringar för arsin sker oavsiktligt hos personer som arbetar i närheten av dessa kemikalier.

När blodämnen används som massförstörelsevapen sprutas de vanligtvis ut i luften så att människor kan andas in dem.

 

Tecken och symtom

När en person utsätts för ett blodämne beror symtomen på några saker:

• Hur mycket av blodämnet personen andades in eller svalde (detta kallas koncentration).
• Hur länge personen har exponerats för blodämnet (duration).

Om en person utsätts för en liten mängd av ett blodämne är symtomen kanske inte livshotande. De kan till exempel bli förvirrade, känna sig mycket trötta eller ha huvudvärk, illamående och kräkningar.

Men om en person utsätts för en hög dos av ett blodämne kan han eller hon få mycket allvarligare symtom, bland annat:

• Kramper (orsakade av att hjärnan inte får tillräckligt med syre)
• Förlamning
• Hjärtarytmier (orsakade av att hjärtat inte får tillräckligt med syre)
• Koma (eftersom hjärnan inte får tillräckligt med syre för att hålla personen vid medvetande).
• Andningssvikt

Blodämnen agerar mycket snabbt. Om en person får en tillräckligt hög dos kommer han eller hon att få dessa symtom bara några sekunder efter att han eller hon har utsatts. De kan dö inom några minuter - eller till och med sekunder - av andningssvikt.

 
Döda brittiska soldater efter en tysk gasattack, troligen med fosgen, under första världskriget.  

Behandling

Det finns några olika motmedel mot cyanidförgiftning. Det cyanidmotgiftkit som oftast används i USA innehåller tre läkemedel: amylnitrit och natriumnitrit, som binder sig till cyanid och omvandlar det till en mindre farlig kemikalie, och natriumtiosulfat, som omvandlar cyanid till en ofarlig kemikalie som en person kan urinera ut.

En form av vitamin B ₁₂som tillverkas av bakterier, hydroxokobalamin, är också ett motgift mot cyanid. Den omvandlar cyanid till vanligt B-vitamin .₁₂

Det finns inga motmedel för arsin eller fosgen. Läkare kan endast ge "stödjande vård", vilket innebär att de endast kan behandla symptomen på arsinförgiftning. De kan till exempel ge syre via en mask, ge läkemedel mot hjärtarytmier och dialys vid njursvikt.

 

Användning i krig och vid avrättning

Det första blodämne som användes som massförstörelsevapen var fosgen. Fosgen användes för första gången av den tyska armén för att attackera den brittiska armén 1915. Därefter användes fosgen ofta under första världskriget. Länder på båda sidor av kriget - däribland Tyskland, Frankrike, Storbritannien och USA - använde fosgen för att attackera fiendesoldater. Ofta blandade de det med klor, med målet att döda fler människor. Fosgen orsakade cirka 85 % av de 100 000 dödsfall som giftgas orsakade under kriget (totalt cirka 85 000 dödsfall).

År 1919 släppte det brittiska Royal Air Force arsenikgas mot bolsjevikiska soldater under det ryska inbördeskriget.

Fosgen användes också ofta av den kejserliga japanska armén mot Kina under det andra kinesisk-japanska kriget (1937-1945).

Under Förintelsen använde nazisterna en form av vätecyanid som kallas Zyklon B för att döda människor i gaskamrarna i sina dödsläger och koncentrationsläger.

Efter att nervgaserna upptäcktes användes inte blodämnen lika mycket. På 1980-talet använde dock Irak cyanogenklorid mot Iran i Iran-Irak-kriget.

Sedan 1924 har USA använt vätecyanid i gaskamrar för att avrätta fångar som dömts till dödsstraff. De flesta stater använder numera andra sätt att avrätta människor. Avrättning med vätecyanid är dock fortfarande lagligt i sex delstater.

 
Tomma Zyklon B-behållare som hittades i koncentrationslägret Auschwitz.  

Relaterade sidor

• Cyanid
• Arsenik
• Kemisk krigföring
• Kemiska vapen i första världskriget
• Konventionen om kemiska vapen