AlegsaOnline.com

Abnorm psykologi: definition, orsaker och behandling av psykiska störningar

Upptäck abnorm psykologi: definitioner, vanliga orsaker och effektiva behandlingar för psykiska störningar. Praktisk guide för förståelse, stöd och bättre livskvalitet.

Författare: Leandro Alegsa

13-01-2026

Abnorma psykologier är en del av psykologin. Personer som studerar abnorm psykologi är psykologer. De är vetenskapsmän som undersöker sinnet med hjälp av den vetenskapliga metoden. Olika kulturer tenderar att ha olika idéer om hur konstigt (onormalt) ett beteende anses vara. Detta tenderar att förändras med tiden inom kulturer, så människor som bor i ett land vid en viss tidpunkt i historien kan betrakta som onormalt vad människor som bor i samma land betraktar som normalt flera år tidigare eller flera år senare. Abnorm psykologi försöker både beskriva och förklara sådana skillnader, samt förstå när ett beteende eller en upplevelse är tecken på en psykisk störning och när det är en normal variation i mänskligt beteende.

Abnorma psykologier används ofta för att förstå eller behandla människor med psykiska störningar för att göra livet bättre för dem. Detta beror på att onormalt beteende ofta definieras som när någon inte kan ändra sitt beteende för att passa in i olika miljöer. Detta används ofta också för att definiera vissa psykiska störningar. När någon inte kan ändra sitt beteende för att anpassa sig till människor och situationer runt omkring sig när de behöver det kan det orsaka lidande, och personen kan känna sig obekväm när han eller hon umgås med andra människor. Deras beteende kan vara orimligt och svårt att förstå. Deras beteende kan till och med vara farligt. Abnormal psykologi hjälper till att avgöra graden av påverkan — hur mycket funktionsförmågan och livskvaliteten påverkas — och föreslå lämpliga insatser.

Det är inte alla med en psykisk störning som inte kan anpassa sig till sin omgivning. Människor som har lättare än de flesta människor att anpassa sig till sin omgivning kan också ha ett beteende som betraktas som onormalt och kan också ha ett lättare liv med hjälp av en psykolog. Målet med utredning och behandling är ofta att minska lidande, öka funktionsförmåga och förbättra relationer och arbetsliv.

Vad menas med "abnorm" i psykologi?

Begreppet "abnorm" är inte entydigt. Vanliga kriterier som används är:

Funktionsnedsättning: påverkar personens förmåga att fungera i vardagen (arbete, studier, relationer).
Subjektivt lidande: personen upplever oro, ångest, depression eller annan form av psykiskt obehag.
Statistisk avvikelse: beteendet är ovanligt jämfört med majoriteten i en population.
Kulturell normavvikelse: beteendet bryter mot de kulturella förväntningarna i personens miljö.
Risk eller fara: beteendet kan skada personen själv eller andra.

Orsaker till psykiska störningar

Abnorm psykologi ser oftast flera samverkande orsaker bakom psykiska störningar. De vanligaste områdena är:

Biologiska faktorer: ärftlighet, hjärnstruktur och -funktion, nervkemiska obalanser, hormonella förändringar, infektioner eller hjärnskador.
Psykologiska faktorer: tidiga barndomsupplevelser, trauman, inlärningshistorik, kognitiva scheman och personlighetsdrag.
Sociokulturella faktorer: sociala relationer, kulturens normer, fattigdom, arbetslöshet, diskriminering och stressande livshändelser.

I många fall är det samspelet mellan dessa faktorer som avgör om och hur en störning utvecklas.

Bedömning och diagnos

Utredning av psykiska problem görs ofta med:

klinisk intervju och anamnes,
standardiserade frågeformulär och psykologiska tester,
observation av beteende,
medicinska undersökningar för att utesluta fysiska orsaker (t.ex. blodprov, neurologisk undersökning),
vid behov neuropsykologiska tester eller bilddiagnostik.

Diagnoser används ofta enligt internationella klassifikationer som DSM eller ICD, men klinikern måste alltid ta hänsyn till kulturella och individuella skillnader.

Behandlingar och insatser

Behandling väljs utifrån diagnos, patientens situation och preferenser. Vanliga insatser:

Psykoterapi: kognitiv beteendeterapi (KBT), psykodynamisk terapi, familjeterapi, interpersonell terapi med flera.
Läkemedel: antidepressiva, antipsykotiska, stämningsstabiliserande, ångestdämpande mediciner beroende på symptom.
Sociala och praktiska stödinsatser: stöd i arbete eller studier, bostadsstöd, ekonomi- och socialt stöd.
Akuta insatser: krisstöd, öppenvård eller slutenvård vid allvarlig risk för skada.
Rehabilitering och återhämtning: rehabiliteringsprogram, psykopedagogik och peer-stöd.

Förebyggande och folkhälsa

Förebyggande arbete innebär tidig upptäckt, minskad stigmatisering, skolprogram för mental hälsa, stöd vid stress och trauma, samt samhällsinsatser för att minska fattigdom och utsatthet — allt detta kan minska risken för att psykiska problem utvecklas eller förvärras.

Stigma, etik och kultur

Attityder till psykisk ohälsa skiljer sig mellan kulturer och påverkar både hur problem uppfattas och om människor söker hjälp. Etiska frågor inom abnorm psykologi rör bland annat patientens rätt till autonomi, sekretess och att få adekvat, icke-diskriminerande vård.

När bör man söka hjälp?

Sök vård om du eller någon i din närhet upplever:

bestående nedstämdhet, stark oro eller plågsamma tankar,
svårigheter att fungera i arbete, skola eller relationer,
självskadebeteende eller tankar på att ta sitt liv,
plötsliga förändringar i beteende eller personlighet,
upprepade eller intensiva panikattacker eller ångest.

Kontakta primärvården, en psykolog eller psykiatrisk mottagning för bedömning. Tidig hjälp ger ofta bättre prognos.

Sammanfattningsvis syftar abnorm psykologi till att beskriva, förklara och behandla psykiska störningar med hänsyn till biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Genom bedömning, evidensbaserade behandlingar och samhällsinsatser kan många individer få bättre livskvalitet och fungerande vardag.

Historia

Övernaturliga traditioner

En övernaturlig tro är en tro på en kraft som ligger bortom vetenskaplig förståelse. Det finns många kulturer som tror på övernaturliga händelser. Dessa kulturer omfattar religiösa kulturer, liksom de gamla kineserna, de gamla egyptierna, hebréerna och de gamla grekerna. Dessa kulturer har skrifter som säger att onormalt beteende i form av övernaturliga händelser skapade demoner eller gudar som skulle ta över en person och agera genom dessa människor. Detta kallades för besatthet. I den romersk-katolska kyrkan utfördes exorcismer för att få dessa demoner att lämna kroppen på de personer som de besatt. Exorcism innebar böner, ljud och drycker. Människor som hade ett onormalt beteende fick ofta höra att de var besatta.

I vissa kulturer användes ofta trepanation. Då gjordes ett hål i någons huvud för att släppa ut den "onda anden".

Asylboenden

"Lunatic asylum" var byggnader där patienter med onormalt beteende hölls inlåsta. De blev populära i Europa i och med lagen om dårhus från 1774, även om de fanns före lagen. Asylerna var avsedda att ta hand om människor som inte kunde ta hand om sig själva. Men de var kända för att vara grymma och misshandla sina patienter. Byggnaderna var ofta smutsiga och inte särskilt välskötta.

I slutet av 1700-talet skapade William Tuke en religiös tillflyktsort för patienter. Detta var en vändning bort från de hemskheter som fanns på mentalsjukhusen. I slutet av 1700-talet började också Philippe Pinel uppmuntra till bättre behandling av de mentalt sinnessjuka.

I dag existerar inte 1700-talets dårhus. De flesta anstalter stängdes i slutet av 1900-talet på grund av uppfinningen av antipsykotiskaläkemedel. I dag finns det psykiatriska sjukhus för människor med psykiska sjukdomar. Detta inkluderar Broadmoor Hospital, som rymmer några av Storbritanniens farligaste brottslingar med psykiska sjukdomar.

Asylhem i Amerika

På 1800-talet kämpade Dorothea Dix mot den dåliga behandlingen av patienter på mentalsjukhus. Hon startade en "mentalhygienisk" grupp för att uppmuntra politiker att ändra behandlingen av mentala patienter i USA. När människor blev medvetna om missförhållandena på mentalsjukhusen samlades pengar in för att förbättra behandlingen av patienterna och asylerna. Dix tros ha bidragit till att skapa 32 mentalsjukhus. År 1940 fanns det mer än 400 000 patienter som bodde på mentalsjukhus.

De flesta behandlingar var fortfarande grymma för patienterna och var inte effektiva. Anstalterna blev snabbt överfulla. Mary Jane Ward skrev 1946 en bok som hette "The Snake Pit" (ormgrop) och som väckte medvetenhet om den omänskliga behandlingen av mentalsjuka patienter.

Samma år skapades National Institute of Mental Health. Organisationen erbjöd utbildning och stöd till psykiskt sjuka och de personer som tog hand om dem. Hill-Burton-lagen antogs för att ge pengar till sjukhusen för psykisk hälsa.

Senare antogs lagen om hälsovårdstjänster för gemenskapen 1963. Genom denna lag skapades byggnader för öppenvård för att patienterna skulle kunna bo hemma i stället för på sjukhus. Rehabiliterings- och samhällsvårdscentraler byggdes också under denna lag.

Avinstitutionalisering

I slutet av 1900-talet var mentalsjukhusen mindre accepterade. Den grymma behandlingen av patienterna, överbefolkningen och levnadsförhållandena ansågs inte behövas. Mindre pengar gavs till anstalter. Så många stängdes runt om i världen. Nedläggningen av mentalsjukhus blev känd som avinstitutionalisering. Flyttningen från anstalt till samhälle var tänkt att hjälpa patienternas utveckling och återhämtning. Bristen på bra stödprogram gjorde att patienterna kände sig övergivna och hade svårt att passa in i det normala livet. Detta ledde till att många blev hemlösa.

Förklaring av onormalt beteende

Förr fanns det tre sätt att förklara onormalt beteende. Dessa var övernaturliga, biologiska och psykologiska förklaringar. Den västerländska medicinen använder inte längre övernaturliga förklaringar. I stället använder vi biologiska och psykologiska förklaringar. Biologiska förklaringar använder genetik och neurovetenskap för att förklara onormala beteenden. Den biologiska förklaringen bygger på hur hjärnan fungerar och hur generna förändrar hur den fungerar. Psykologiska förklaringar använder hur sinnet fungerar för att förklara onormala beteenden.

Övernaturliga förklaringar

Tidiga kulturer trodde att onormala beteenden berodde på demoner, andar och astrologi. Trepanation innebär att man borrade ett hål i huvudet på en person. Detta gjordes för att släppa ut andar eller demoner ur personens huvud.

Exorcism praktiserades främst av den katolska kyrkan. Man trodde att exorcism skulle avvärja andarna från den person som de hade besatt.

Dessa metoder var normala under medeltiden. Det var då man trodde att onormalt beteende var en religiös fråga snarare än en psykologisk fråga. Vissa onormala beteenden ansågs vara häxeri. Personer som anklagades för häxeri straffades nästan alltid för handlingarna. I många fall var straffet att bli mördad.

Biologiska förklaringar

Det biologiska tillvägagångssättet för att förklara onormalt beteende utgår från att beteendet kan förklaras av fysiska faktorer. Hippokrates var en man som levde under 500-talet och som av många anses vara den moderna medicinens fader. Han accepterade inte att onda andar eller astronomi var orsaker till psykiska störningar. Hippokrates trodde att det fanns naturliga orsaker till störningarna och att man kunde hitta lämpliga behandlingar. Han fokuserade på hjärnans "fyra humörämnen". Han trodde att de fyra humörerna måste vara i balans för att det ska vara friska mentala tillstånd och när en humör var starkare skulle olika störningar uppstå. För att balansera humörerna uppmanade Hippokrates patienterna att ändra sin livsstil.^p. 11 Det finns nu nya idéer när man talar om biologiska förklaringar till psykiska störningar. Men Hippokrates fokus på mentala processer och klinisk praxis var ett revolutionerande koncept.

En annan grekisk läkare, Galen, tog också ett vetenskapligt grepp om orsakerna till psykiska störningar. Han delade in dem i fysiska och psykiska kategorier. Bland Galens orsaker fanns huvudskador, alkoholmissbruk och livserfarenheter. Under 1700-talet påverkade Galens begrepp den medicinska industrin. Galens fokus låg på de biologiska orsakerna till psykiska störningar. ^p. 13

Psykologiska förklaringar

Psykologiska förklaringar till onormala beteenden har ibland en beteendeinriktning där positiva beteenden förstärks och negativa beteenden inte förstärks. Detta tillvägagångssätt är mer inriktat på att förändra en persons faktiska beteende än den verkliga orsaken till det.

Sigmund Freud var en av 1900-talets mest populära psykologiska teoretiker. Den metod han använde för att studera och behandla patienter är känd som psykoanalys. Metoder för hypnos användes av Freud, men även av Franz Mesmer och läkare i Nancyskolan. Freud försökte dock få sina patienter att bekänna sina djupaste, sannaste känslor, vilket kallades för en katarsis. Han lät sina patienter tala fritt om sig själva, i fri association. Han genomförde också drömanalyser där patienterna registrerade och diskuterade sina drömmar. Freuds arbete ledde till andra stora psykoanalytiska teoretiker som Carl Jung, Alfred Adler och Harry Stack Sullivan. Wilhelm Wundt och William James har fått erkännande för att ha öppnat de första laboratorierna för experimentell psykologi. Detta ledde till många studier och psykologiska metoder, t.ex. klassisk konditionering som leddes av Ivan Pavlov och John B. Skinner, medan Edward Thorndike och B. F. Skinner var ledare för studiet av operant konditionering. ^p. 18

Klassificering

DSM

Den nordamerikanska referensbok som används av psykiatriker och psykologer för att diagnostisera och behandla psykiska störningar kallas Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM). Den utarbetas av American Psychiatric Association (APA). Den senaste versionen släpptes i maj 2013 och är känd som DSM-5. Kliniker, sjukförsäkringsbolag, läkemedelsföretag och rättssystemet förlitar sig på DSM som en referens för att förstå och identifiera psykiska störningar. DSM delar in psykiska störningar i grupper och ger beskrivande tecken och symtom som definierar varje störning. Dessutom listas statistik för varje störning, från dess frekvens i den allmänna befolkningen till den mest effektiva behandlingsformen.

Innan en yrkesutövare diagnostiserar en person med en specifik psykisk störning måste han eller hon först fastställa om personen i fråga faktiskt lider av en psykisk störning. DSM definierar en psykisk störning som ett tillstånd som:

Är främst psykologisk och förändrar beteende, personlighet eller motivation,
När den är fullt utvecklad orsakar den stress, försämrad social funktion eller ett beteende som man frivilligt skulle vilja upphöra med eftersom det utgör ett hot mot den fysiska hälsan, och
Skiljer sig från andra tillstånd och anses vara behandlingsbar.

När DSM används delas en fullständig psykiatrisk diagnos upp i fem dimensioner, så kallade "axlar", som avser olika egenskaper hos funktionsnedsättningen eller störningen:

Axel I innehåller alla kategorier av psykiska störningar utom mental retardation och personlighetsstörningar. En störning inom denna axel liknar en sjukdom inom allmänmedicinen och omfattar depression, ångeststörning, autismspektrumstörning, bipolär sjukdom och anorexi.
Axel II innehåller mental retardation och personlighetsstörningar som paranoid personlighetsstörning, antisocial personlighetsstörning och tvångsmässig personlighetsstörning. Denna axel innehåller ett stort antal störningar som alla har att göra med hur en person tänker och agerar i förhållande till världen.
Axel III innehåller allmänna medicinska tillstånd, mindre allvarliga medicinska tillstånd och eventuella fysiska störningar hos individen. När de tre första axlarna används kan man se samband och det blir lättare för yrkesverksamma att hitta orsaken till psykiska störningar och behandla en person effektivt.
Axel IV innehåller alla miljömässiga eller sociala faktorer som kan spela en roll för diagnosen. Dåliga sociala relationer, en nära anhörigs död eller att få sparken från jobbet är alla stressfaktorer som kan bidra till utvecklingen av psykiska störningar.
Axel V används av yrkesverksamma för personer under 18 år. Barnen bedöms utifrån hur väl de för närvarande hanterar sin situation. Global Assessment of Functioning använde en skala från 0-100, men har i DSM-5 ersatts av en enkät och en kryssruta som är mindre subjektiv.

De separata axlarna i DSM är ofta kopplade till varandra när det gäller utvecklingen av psykiska störningar.

ICD-10

Den internationella statistiska klassifikationen av sjukdomar och relaterade hälsoproblem (ICD) skapades av Världshälsoorganisationen (WHO) och är det universella diagnostiska systemet för psykiska störningar. ICD är godkänd av hälsovårdstjänstemän från 193 av WHO:s medlemsländer och finns gratis tillgänglig på internet. Dess syfte är att hjälpa länder att minska de problem som är förknippade med psykiska störningar. Det kodningssystem som används i DSM är utformat för att vara kompatibelt med det system som används i ICD, men vissa koder kanske inte stämmer överens eftersom de två publikationerna revideras vid olika tidpunkter. ICD-10 offentliggjordes 1994 och den senaste uppdateringen gjordes 2010. Kapitel 5 i ICD-10 omfattar över 300 psykiska och beteendemässiga störningar som är indelade i följande kategorier:

F00-F09 Organiska psykiska störningar
F10-F19 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av narkotikamissbruk
F20-F29 Schizofreni och vanföreställningsstörningar
F30-39 Humörstörningar
F40-49 Neurotiska, stressrelaterade sjukdomar
F50-59 Beteendestörningar kopplade till kroppsliga störningar och fysiska faktorer
F60-F69 Störningar i vuxnas personlighet och beteende
F70-F79 Mental retardation
F80-F89 Störningar i den psykologiska utvecklingen
F90-F98 Beteendemässiga och emotionella störningar som utvecklas under barndomen
F99 Ospecificerade psykiska störningar

Online ICD-10 kan hittas i sin helhet här

Behandling

Psykoanalys

Psykoanalys är en form av terapi som bygger på psykoanalytisk teori. Enligt denna teori styrs människans beteende av omedvetna krafter, t.ex. instinkt, och det finns ingen fri vilja. Många idéer som finns i den psykoanalytiska teorin kan spåras tillbaka till den berömda psykologen Sigmund Freud. Freud ansåg att psykiska störningar är ett resultat av förträngda minnen och känslor från barndomen; psykoanalysen är utformad för att söka efter dessa dolda minnen och känslor och föra dem till patientens kännedom. Tekniker som hypnos används för att koppla in sig på det omedvetna sinnet med förhoppningen att källan till störningen ska hittas. Freud trodde också att drömmar hade dolda betydelser och bad ofta patienterna att registrera sina drömmar för analys. På grund av bristen på vetenskapliga bevis som stöder de flesta freudianska idéer används psykoanalys sällan av kliniska psykologer och har ersatts av effektivare former av terapi.

Beteendeterapi

Beteendeterapi bygger på teorin om behaviorism, som säger att allt mänskligt beteende är ett resultat av stimulus och förstärkning. Berömda behaviorister är bland annat James Watson, B.F. Skinner och Joseph Wolpe. Målet med denna terapi är att öka ens positiva eller socialt förstärkande beteende. Beteendeterapi kan delas in i tre områden:

Tillämpad beteendeanalys (ABA) använder en form av operant konditionering där positiv förstärkning används för att ändra beteendet.
Kognitiv beteendeterapi (KBT) fokuserar på att konditionera de negativa tankar och känslor som ligger bakom patientens beteende för att förändra beteendet.
Teorin om socialt lärande används för att behandla och förstå ångeststörningar. Den går längre än det traditionella antagandet om klassisk konditionering att rädsla och ångest måste läras in direkt. Teorin om socialt lärande visar att ett barn kan få rädsla för ormar genom att till exempel observera en familjemedlem som visar rädsla för ormar.

Humanistisk terapi

Humanistisk terapi är en metod från Carl Rogers som syftar till att fokusera på klienten som människa snarare än på det problem som klienten har. En terapeut kan anpassa miljön och stämningen i en session på ett sätt som efterliknar ett normalt samtal. Detta hjälper ofta patienten att inse vilka problem de har och dela dem med terapeuten på ett mer framgångsrikt sätt än i en traditionell rådgivningssession. Humanistisk terapi skapar ett effektivt sätt att komma till källan till ett problem och behandla det på rätt sätt.

Rogers egen term var "klientcentrerad terapi", som bygger på tanken att terapeuten hjälper klienten att bli en verklig psykologisk vuxen person.

Frågor och svar

F: Vad är onormal psykologi?

S: Onormal psykologi är en gren av psykologin som studerar onormala beteenden, tankar och känslor.

F: Vilka är de personer som studerar abnorm psykologi?

S: Psykologer är de personer som studerar abnorm psykologi.

F: Vad används den vetenskapliga metoden inom abnorm psykologi?

S: Inom abnorm psykologi används den vetenskapliga metoden för att undersöka sinnet.

F: Hur ser olika kulturer på onormala beteenden?

S: Olika kulturer tenderar att ha olika syn på vilket beteende som anses onormalt.

F: Varför används abnorm psykologi för att förstå eller behandla människor med psykiska störningar?

S: Onormal psykologi används för att förstå eller behandla människor med psykiska störningar för att göra livet bättre för dem.

F: Vad är definitionen av onormalt beteende?

S: Ett onormalt beteende definieras ofta som när någon inte kan ändra sitt beteende för att passa in i olika miljöer, vilket kan orsaka lidande, obehag och kan vara farligt.

F: Är det bara personer med psykiska störningar som uppvisar onormalt beteende?

S: Nej, det är inte bara personer med psykiska störningar som uppvisar onormalt beteende, eftersom personer som kan ändra sig för att anpassa sig till sin omgivning lättare än de flesta människor också kan ha ett beteende som betraktas som onormalt och kan också ha ett lättare liv med hjälp av en psykolog.