Stater med begränsat erkännande: definition, exempel och lista

• Republiken Armenien är självständig sedan 1991 efter Sovjetunionens upplösning. Republiken Armenien erkänns inte av en FN-medlemsstat, Pakistan, som stöder Azerbajdzjan sedan det första kriget i Nagorno-Karabach.

• Republiken Cypern erkänns inte av en FN-medlemsstat, Turkiet, och en icke-medlemsstat, Nordcypern, på grund av den pågående civila tvisten om ön. Nordcypern gör anspråk på den nordöstra halvan av ön.

• Folkrepubliken Kina är den mest erkända av de två regeringarna i Kina, den andra är Republiken Kina (ROC, även känd som Taiwan). Förenta nationerna erkände ROC som Kinas enda representant fram till 1971, då de beslutade att ge detta erkännande till Kina i stället (se FN:s generalförsamlings resolution 2758). Kina och ROC erkänner inte varandras statstillhörighet, och var och en tillämpar sin egen version av Ett-Kina-politiken, vilket innebär att ingen stat kan erkänna båda samtidigt. De stater som erkänner ROC (14 FN-medlemmar och Heliga stolen från och med den 20 september 2019) betraktar ROC som Kinas enda legitima regering och erkänner därför inte Kina. Bhutan är den enda FN-medlemsstat som aldrig uttryckligen har erkänt vare sig Kina eller ROC. Republiken Kina anser sig vara Kinas enda legitima regering (inklusive Taiwan) och hävdar därför exklusiv suveränitet över allt territorium som kontrolleras av Kina.

• Staten Israel erkänns inte av 28 FN-medlemmar. Den palestinska befrielseorganisationen (PLO), som har majoriteten av det internationella erkännandet som den enda representanten för det palestinska folket, erkände Israel 1993. I januari 2018 röstade det palestinska centralrådet för att upphäva erkännandet av Israel, men beslutet har ännu inte följts upp. Staten Palestina anser sig vara den legitima regeringen på Västbanken, som till stor del är under de facto ockupation. Syriska Arabrepubliken anser sig vara den legitima regeringen för Golanhöjderna, ett område som Israel gör anspråk på med begränsat erkännande.

• Demokratiska folkrepubliken Korea erkänns inte av tre FN-medlemmar: Frankrike, Japan och Sydkorea samt en icke- FN-medlem, Taiwan. Sydkorea anser sig vara den enda legitima regeringen i Korea och gör anspråk på allt territorium som kontrolleras av Nordkorea.

• Republiken Korea erkänns inte av en FN-medlem, Nordkorea. Nordkorea anser sig vara den enda legitima regeringen i Korea och hävdar att allt territorium som kontrolleras av Sydkorea är dess eget.

FN-observatörsstater som inte erkänns av minst en FN-medlem.

• Staten Palestina är en de jure suverän stat i västra Asien som officiellt styrs av Palestinska befrielseorganisationen (PLO) och som gör anspråk på Västbanken och Gazaremsan med Jerusalem som huvudstad. I praktiken har man dock endast delvis administrativ kontroll över de 167 "öarna" på Västbanken, och Gaza styrs av en rivaliserande regering (Hamas). Israel betraktar det område som Palestina gör anspråk på som "omtvistat" territorium (dvs. territorium som inte juridiskt tillhör någon stat). Israel fick kontroll över de palestinska territorierna som ett resultat av sexdagarskriget 1967, men har aldrig formellt annekterat dem. Staten Palestina (allmänt känd som Palestina) utropades 1988 av Palestinska befrielseorganisationen (PLO), som erkänns av en majoritet av FN:s medlemsstater och av FN självt som den enda representanten för det palestinska folket. Sedan slutet av den första palestinska intifadan mot Israel har den israeliska regeringen gradvis flyttat sina väpnade styrkor och bosättare ut ur vissa delar av det palestinska territorium som Palestina gör anspråk på, samtidigt som den fortfarande behåller varierande grad av kontroll över större delen av det. Den palestinska nationella myndigheten (PNA), som utför begränsade interna regeringsfunktioner över vissa områden i Palestina, inrättades 1994. År 2007 ledde splittringen mellan de politiska partierna Fatah och Hamas till att konkurrerande regeringar gjorde anspråk på att företräda PNA och Palestina, där Fatah utövar auktoritet uteslutande över Västbanken och åtnjuter majoritetserkännande från FN:s medlemsstater, och ett separat Hamas-ledarskap utövar auktoritet uteslutande över Gazaremsan (med undantag för en kort period från 2014 till 2016). Palestina erkänns för närvarande officiellt som en stat av 138 FN-medlemsstater, Heliga stolen och Demokratiska republiken Sahrawi-arabien. De återstående FN-medlemsstaterna, inklusive Israel, erkänner inte staten Palestina. FN betecknar de hävdade palestinska territorierna som "ockuperade" av Israel och beviljade Palestina status som observatörsstat som inte är medlem 2012. Palestina har också medlemskap i Arabförbundet, Organisationen för islamiskt samarbete och Unesco.

• Abchazien i Georgien är en självutnämnd och mer eller mindre fungerande självständig stat. Den erkänns av Ryska federationen, Nicaragua och Venezuela. Det ligger mellan Kaukasus och Svarta havet och erkänns av den georgiska regeringen som en del av nordvästra Georgien. Under sovjettiden slogs Abchazien åter samman med Georgien 1931 som en autonom republik inom Sovjetgeorgien. De abchaziska sovjeterna utropade självständighet från Georgien 1992, och ett kort krig följde från 1992 till 1994. En vapenvila från juni 1994 har i stort sett hållit, vilket gör att Abchazien står utanför Georgiens centralregerings kontroll.

FN-medlemsstater som endast delvis erkänns av alla andra FN-medlemmar är inte förtecknade här. (Till exempel erkänner 39 länder inte Israel.)

• Republiken Kina (R.O.C.), som endast kontrollerar Taiwan och en del öar i Republiken Kina sedan det kinesiska inbördeskriget 1949, förlorade större delen av sitt diplomatiska erkännande och sitt FN-säte till Folkrepubliken Kina den 25 oktober 1971 genom FN:s generalförsamlings resolution 2758 och erkänns för närvarande officiellt av endast 23 stater. Landet upprätthåller de facto (allt annat än i namnet) förbindelser med de flesta länder genom institutioner som Taipei Economic and Cultural Representative Offices (ekonomiska och kulturella representationskontor i Taipei). (Se Taiwans politiska status).

• Den turkiska republiken Nordcypern (TRNC) inrättades i norra Cypern 1975, efter att den turkiska armén ingripit 1974 som svar på en statskupp av den grekiska juntan som syftade till "enosis". TRNC förklarade sig självständigt 1983 och erkänns endast av Turkiet. Ett FN-förslag om att ena de två cypriotiska staterna accepterades av TRNC, men förkastades i en folkomröstning av den grekcypriotiska befolkningsgruppen med hänvisning till säkerhetsfrågor. Ytterligare försök till återförening har hittills inte lyckats.

• Sydossetien i Georgien är en självutnämnd och mer eller mindre fungerande självständig stat utan internationellt erkännande från någon annan nation. Efter bolsjevistiska Rysslands ockupation av det självständiga Georgien 1921 blev det Sydossetiska autonoma oblastet inom Sovjetgeorgien. Den utropade självständighet från Georgien 1991 och en vapenvila förklarades 1992.

• Nagorno-Karabach i Azerbajdzjan är (sedan 1991) en självutnämnd och mer eller mindre fungerande självständig stat, men erkänns inte som självständig. Den är internationellt erkänd som en del av Azerbajdzjan, men har en etnisk-armenisk majoritet.

• Somaliland (sedan 1991)¹ . Ligger i nordvästra delen av Somalia. I maj 1991 förklarade klaner i nordväst en oberoende republik Somaliland som nu omfattar fem av Somalias arton administrativa regioner, vilket motsvarar det brittiska protektoratet Somali Coast som ligger mellan Etiopien, Djibouti, Puntland och Adenviken. Tre regioner i norra Somalia som Somaliland gör anspråk på, Sool, Sanaag och Cayn, är omstridda med grannlandet Puntland i nordost[1].

• Transnistrien (Pridnestrovie), även stavat Transnistrien, är den del av Moldavien som ligger öster om floden Dnjestr och (sedan 1990) en självutnämnd och mer eller mindre fungerande självständig stat utan internationellt erkännande från någon suverän stat. Den har en slavisk befolkningsmajoritet, till skillnad från den moldaviska befolkningsmajoritet som Moldavien har. Denna de facto-stat, som också kallas Dnjestrrepubliken, har sin egen polis, armé och valuta och fungerar utanför Moldaviens jurisdiktion, men det finns hittills inga tecken på att den kommer att bli ett internationellt erkänt land.

• Västsahara är ett område som Marocko gör anspråk på och till stor del förvaltar sedan Spanien övergav området 1976. Den utropades av Polisariofronten 1976, erkänns av 46 FN-medlemsstater och är fullvärdig medlem i Afrikanska unionen. Suveräniteten är olöst och FN försöker hålla en folkomröstning i frågan genom MINURSO-uppdraget. Den FN-administrerade vapenvilan har varit i kraft sedan september 1991. Västsahara finns med på FN:s förteckning över icke-självstyrande territorier.

• Republiken Kosovo erkänns som ett oberoende och suveränt land av 98 FN-medlemsstater, inklusive USA, 23 av 28 EU-medlemmar osv. Internationella domstolen fann att Kosovos självständighetsförklaring inte stred mot internationell rätt.

Europa

• Republiken Banat (utropad 1918). Nu en del av Rumänien, Serbien och Ungern.
• Republiken Baranya-Baja (utropad 1921). Nu en del av Ungern och Kroatien.
• Karpato-Ukraina (1939). Nu en del av Ukraina.
• Tjetjenien (1996-1999). Kontrolleras nu av ryska styrkor. Se även Tjetjenska republiken Ichkeria.
• Kroatiens oberoende stat (1941-1945). Mellan 1945 och 1991 var Kroatien en folklig/socialistisk republik inom Jugoslavien. Sedan 1991 är Kroatien ett självständigt land. Erkänt sedan 1992.
• Irländska republiken (1919-1922). Nu är Irland uppdelat i Republiken Irland och Nordirland.
• Finlands socialistiska arbetarrepublik (1918)
• Free Derry (14 augusti 1969 till 31 juli 1972) Nu är det en del av Nordirland.
• Gagauzien (1990-1994). Nu en del av Moldavien.
• Kroatiska republiken Herzeg-Bosnia (1992-1994). Nu en del av Bosnien och Hercegovina.
• Lajtabansag State (1921). Nu en del av Österrike.
• Limerick Soviet (1919). Nu en del av Republiken Irland.
• Montenegro (1941-1944). Tidigare i union med Republiken Serbien i Serbien och Montenegro.
• Serbien (1941-1944). Tidigare i union med Republiken Montenegro i Serbien och Montenegro.
• Republiken Serbiska gränsen (1991-1995). Nu en del av Kroatien.
• Slovakien (1939-1945). Mellan 1945 och 1993 var Slovakien en del av Tjeckoslovakien. Sedan 1993 är Slovakien ett självständigt land.
• Serbiska republiken Bosnien och Hercegovina (1992-1995). Nu en av de två entiteterna i Bosnien och Hercegovina.
• Slovenernas, kroaternas och serbernas stat (1918). Nu en del av Slovenien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina samt Serbien och Montenegro.
• Republiken Užice (1941). Nu en del av Serbien och Montenegro.
• Republiken Västbosnien (1993-1995). Nu en del av Bosnien och Hercegovina.
• Själland

Asien

• Kachin State är den nordligaste staten i Myanmar, som sedan 1962 kontrolleras av Kachin Independence Organization men som inte är diplomatiskt erkänd av något land. År 1994 kom KIO och Myanmars union överens om att formalisera status quo genom att skapa "Kachin State Special Region 1", som officiellt fortfarande är en del av Myanmars union men de facto kontrolleras av KIO.
• "Wa-staten är en de facto självständig stat inom Burma. Den burmesiska regeringen kan inte kontrollera regionen sedan självständigheten. Det styrande partiet kallar sig "Wa State People's Government". Den burmesiska regeringen erkänner denna stat som en del av Shan State och använder officiellt "Wa Autonomous Division" och ibland "Shan State Special Region 2".
• Kurdiska autonoma regionen (1991-2003). En de facto oberoende stat i norra Irak. Nu en del av den kurdiska autonoma regionen.
• Manchukuo (1932-1945). Av de 80 nationer som fanns på den tiden erkände 23 den nya staten. Nu en del av Folkrepubliken Kina.
• Tatarstan (1990-1994). Nu en del av Ryssland.
• Tuva (1921-1944). Nu en del av Ryssland
• Nakhichevan (1990). Nu en del av Azerbajdzjan.
• Republiken Talysh-Mugan (utropad 1993). Nu en del av Azerbajdzjan.
• Tamil Eelam (1983-2009). En del av Sri Lanka. Under cirka 20 år upprätthöll Liberation Tigers of Tamil Eelam en de facto-stat i norra och östra Sri Lanka fram till sitt nederlag 2009.

Afrika

• Anjouan (1997-2002). Nu en del av Komorerna.
• Biafra kontrollerade territoriet i östra Nigeria från och med utbrytningen i maj 1967 till dess slutliga militära sammanbrott i januari 1970. Biafra erkändes av 12 länder.
• Katanga kontrollerade staten med samma namn i före detta Belgiska Kongo efter avkoloniseringen, mellan 1960 och 1964.
• Mohéli (1997-1998). Nu en del av Komorerna.
• Rhodesia. Brittisk koloni som ensidigt förklarade sig självständig 1965. Denna åtgärd erkändes inte juridiskt av någon annan nation, och inte heller förklaringen av Rhodesia som republik 1970. Denna enhet kvarstod fram till 1979, då den blev Zimbabwe-Rhodesia.
• Zimbabwe-Rhodesien. Bildades 1979 efter förhandlingar mellan den vita minoritetsregeringen och moderata svarta ledare. Bestod från den 1 juni till den 12 december 1979, då det återigen blev kolonin Sydrhodesia. 1980 blev det Republiken Zimbabwe.

Sydafrikanska hemländer

Skapad av Republiken Sydafrika från dess eget territorium.

• Bophuthatswana (1977-1994). Före detta hemland bildades och erkändes endast av Sydafrika, Transkei, Ciskei och Venda. Nu en del av Sydafrika.
• Ciskei (1981-1994). Tidigare hemland bildades och erkändes endast av Sydafrika, Bophuthatswana, Transkei och Venda. Nu en del av Sydafrika.
• Transkei (1976-1994). Tidigare hemland bildades och erkändes endast av Sydafrika, Bophuthatswana, Ciskei och Venda. Nu en del av Sydafrika.
• Venda (1979-1994). Tidigare hemland bildades och erkändes endast av Sydafrika, Bophuthatswana, Ciskei och Transkei. Nu en del av Sydafrika.

Amerika

• Den oberoende staten Acre (1899-1903). Nu en del av Brasilien.
• Republiken Kalifornien (1846-1848). Nu en del av Amerikas förenta stater.
• Amerikas konfedererade stater (1861-1865). Bildades ursprungligen den 4 februari 1861 av sju slavstater i sydstaterna (South Carolina, Mississippi, Florida, Alabama, Georgia, Texas och Louisiana) efter att ha bekräftat valet av Abraham Lincoln till USA:s president. Jefferson Davis valdes till dess första president nästa dag. Efter att det amerikanska inbördeskriget började anslöt sig staterna Virginia, Tennessee, Arkansas och North Carolina. Erkändes diplomatiskt endast av Sachsen-Coburg och Gotha, men erkändes av vissa nationer som en "krigförande makt". Nu en del av Amerikas förenta stater.
• Republiken Hawaii (1894-1898). Nu en del av Amerikas förenta stater.
• Republiken Texas (1836-1845). Fem nationer erkände denna enhet. Nu en del av Amerikas förenta stater.
• Vermontrepubliken (1771-1791). Nu en del av Amerikas förenta stater.
• Piratini-republiken (1836-1845). Dagens Rio Grande do Sul, en del av Brasilien.
• Republiken Rio Grande 1840. Nu en del av Förenta staterna.
• Republiken Yucatán 1841-1843. Kortlivad separatiststat, återintegrerades i Mexiko.
• Republiken Kanada (1837-1838). Nu en del av Kanada.

Oceanien

• Bougainville (Republiken Nordsolomonerna) (1990-1997). Undertecknade ett fredsavtal med Papua Nya Guinea som gav ön självstyre i väntan på en folkomröstning om självständighet inom ett decennium.
• Rotuma (1987-1988). Denna polynesiskt bebodda ö som administreras av (melanesiska) Fiji förklarade sig självständig från Fiji av separatister efter militärkuppen i Fiji 1987.
• (Kanaky). I Nouméaöverenskommelsen från 1998 sköts en folkomröstning om självständighet upp till efter 2014.

Dessa regimer hade kontroll över territoriet i ett land där de flesta andra stater erkände en annan regering som den legitima regeringen:

• Afghanistans islamiska emirat (1996-2001). Endast tre stater erkände denna enhet medan talibanerna kontrollerade den. Se: Afghanistans historia.
• Folkrepubliken Kampuchea (1979-1989). Inrättades av vietnameserna efter deras invasion och krossande av de röda khmererna i Kambodja. Endast ett fåtal länder i Sovjetunionen erkände denna enhet, medan FN, Kina och de flesta andra länder erkände Röda khmerernas regering i Demokratiska Kampuchea. Efterföljdes av staten Kambodja och sedan Kambodja Kungariket Kambodja.

• Förteckning över länder