Bibelns böcker är de olika delarna av Bibeln. Varje bok har ett annat namn. Oftast är boken uppkallad efter den person som kanske skrev boken. Fast det är inte alltid fallet. Olika religioner och olika kristna samfund har olika böcker eller avsnitt i Bibeln. Dessa olika grupper accepterar olika böcker. Dessa grupper använder också olika namn för samma böcker. Berättelserna i "Bibelns böcker" är mycket lika för alla religiösa grupper. Vissa människor använder ett trick och idéer för att memorera Bibeln.

Nedan finns en lista eller tabell som jämför bibelböckerna i judendomen och i de katolska, protestantiska, grekisk-ortodoxa, slavisk-ortodoxa, georgiska, armeniska apostoliska, syriska och etiopiska kyrkorna. Tabellen omfattar både Gamla testamentet och Nya testamentet. För en detaljerad diskussion om skillnaderna, se "Biblisk kanon".

De östortodoxa, orientaliskt ortodoxa och östkatolska kyrkorna kan ha små skillnader i de listor över böcker som de accepterar. Om minst en östlig kyrka godtar en bok finns den boken med i denna tabell. De östliga kyrkorna accepterar alla de böcker som den romersk-katolska kyrkan accepterar.

Vad menas med "bibeln böcker" och varför skiljer de sig?

Med "Bibelns böcker" avses de enskilda skrifterna som tillsammans utgör Bibelns innehåll. Dessa böcker har skrivits på olika språk (främst hebreiska, arameiska och grekiska), under en lång tidsperiod och i mycket skilda miljöer. Författarskapet är ibland känt (t.ex. Matteus, Mose) men ofta osäkert eller traditionellt tillskrivet.

Skillnaderna mellan olika religioners och samfunds bibelkanoner beror framför allt på historiska val om vilka skrifter som ansågs auktoritativa. Några centrala orsaker är:

  • Språk och översättningar: Den grekiska Septuaginta‑översättningen av de hebreiska skrifterna innehöll flera texter som inte fanns i den hebreiskspråkiga traditionen och som därför ibland tas med i kristna kanoner.
  • Historisk användning: Olika församlingar och kyrkor lydde under olika traditioner och liturgiska behov, vilket påverkade vilka böcker de bevarade och läste.
  • Teologiska och kyrkliga beslut: Råd och kyrkomöten (t.ex. kartläggningar under senantik och medeltid, och senare beslut såsom Tridentinska rådet i katolska kyrkan) formaliserade ofta kanonerna.

Vanliga kategorier och exempel på skillnader

Man brukar skilja mellan:

  • Protokanoniska böcker: De skrifter som ingår i den hebreiska Tanakh och som i princip erkänns av judendom och de flesta kristna som kanoniska (t.ex. Moseböckerna, Profeterna, Psaltaren och Nya testamentets evangelier).
  • Deuterokanoniska / apokryfiska böcker: Böcker som ingår i den katolska och i varierande grad i ortodoxa kanoner men som inte ingår i den judiska Tanakh och vanligen inte i protestantiska kanoner. Exempel: Tobit, Judit, Makkabéer (1–2 Makkabeer i katolsk tradition), Vishetens bok, Sirak (Ecclesiasticus), Baruk och tillägg i Daniel och Ester.
  • Östliga tillägg: Vissa ortodoxa kyrkor accepterar ytterligare texter som Psalm 151, 3 Makkabeer eller Bönen för Manasse, och den etiopisk‑ortodoxa kyrkan har en ännu vidare kanon som bl.a. kan omfatta 1 Enok och Jubileerna i dess tradition.

Ordning, namn och språk

Utöver vilka böcker som ingår skiljer sig också ordningen och namnen på böckerna mellan traditionerna. Protestantiska Gamla testamentet innehåller i innehåll vad judendomens Tanakh har, men ofta i annan ordning och med kristna titlar. Den katolska och ortodoxa indelningen följer ofta Septuaginta‑traditionen i urval och ordning. Nya testamentet är i huvudsak gemensamt mellan de flesta kristna kyrkorna, även om vissa gamla kristna grupper historiskt diskuterat enskilda skrifters status.

Kort om kanonens fastställande och bruk

Formella beslut om kanonernas gränser spreds gradvis. För kristna var det kyrkliga råd och teologisk tradition som bidrog till en mer enhetlig kanon, medan judisk kanonisering fullbordades tidigare i historien. I praktiken påverkar kanonval vad som läses i gudstjänster, vad som används i undervisning och vilka texter som tolkas som auktoritativa för lära och moral.

Memorering och studietekniker

Att memorera bibeltext eller bibelord sker på många sätt: muntliga traditioner, psalm‑ och versakronologier, akronymer, sång och melodi, systematiska uppdelningar (t.ex. vers för dag) eller moderna hjälpmedel som appar och digitala planläsningar. För religiösa skolor och församlingar är memoreringsmetoder ofta bundna till liturgi och katekes.

Sammanfattningsvis är Bibelns böcker gemensam grund för flera religioner och kyrkor, men vilken samling som räknas som "Bibeln" varierar. Tabellen som omnämns ovan syftar till att jämföra dessa kanoner—inklusive judendomens och de olika kristna traditionernas—och visar både gemensamma böcker och de skillnader som finns mellan dem.