Syfilis | sexuellt överförbar infektion orsakad av en bakterie

Syfilisens stadier

Primärt skede

När en person får syfilis börjar sjukdomen i det primära stadiet. En person får syfilis genom att ha sex med en person som har syfilis. Vanligtvis har personen som har syfilis sår på sina könsorgan som orsakats av syfilis. Att röra vid dessa sår under sex (inklusive oralsex eller analsex) kan ge en person syfilis.

Senare uppträder vanligen ett sår på det ställe på kroppen där de infekterade såren har rört vid varandra. Skrumpet kan vara smärtsamt. Den vanligaste typen av chancre blir större och större tills det blir ett sår.

Chancrar kan uppstå på andra ställen än könsorganen. Hos kvinnor uppträder chancrar oftast på livmoderhalsen, dvs. i botten av livmodern. Vissa personer får inga chancrar alls. Många personer som har sekundär syfilis (40-85 % av kvinnorna och 20-65 % av männen) säger att de aldrig hade en chancre under det primära stadiet.

Runt den plats där syfilisen kom in i kroppen blir lymfkörtlarna vanligen större 7-10 dagar efter att chancret bildats. Om personen inte får behandling kan såret/såren bestå i tre till sex veckor.

Sekundärt skede

Om en person inte får behandling blir syfilis värre. Det sekundära stadiet av syfilis börjar ungefär fyra till tio veckor efter att personen först blev smittad. Sekundär syfilis kan orsaka många olika symtom. De vanligaste tre symtomen är dock följande:

• Sår på slemhinnorna (t.ex. näsa, hals, könsorgan eller anus).
• Utslag på bröstet, ryggen, händerna och/eller fötterna.
• Svullna lymfkörtlar

Alla sår som man får under detta skede kan sprida syfilis. Bakterien lever inuti såren.

Symtomen vid sekundär syfilis blir vanligtvis bättre efter tre till sex veckor. I cirka 25 % av fallen (1 av 4) kan symtomen dock återkomma.

Latent stadium

I det latenta syfilisstadiet har en person inga symtom, men blodprover visar att han eller hon har syfilis. Latent syfilis beskrivs som antingen tidig eller sen syfilis.

• Det tidiga latenta stadiet: I USA kallas latent syfilis "tidig" om det har gått mindre än ett år sedan personen fick sekundär syfilis. I Storbritannien kallas latent syfilis för "tidig" om det har gått mindre än två år.
• I detta skede kan symtomen på sekundär syfilis fortfarande komma tillbaka.
• Det sena latenta stadiet: Det är ett stadium där man går in i detta när det har gått mer än ett år (i USA) eller mer än två år (i Storbritannien) sedan man fick sekundär syfilis.
• Personer i detta stadium har inga symtom och sprider inte syfilis lika lätt som personer i det tidiga latenta stadiet.

Tertiärt stadium

Om en person med syfilis inte får behandling kan sjukdomen nå det värsta stadiet - tertiär syfilis. Vanligtvis inträffar detta ungefär tre till 15 år efter att personen först blev smittad. Utan behandling får en tredjedel av personer med syfilis tertiär sjukdom. Personer med tertiär syfilis kan inte smitta andra personer med syfilis.

Det finns tre olika former av tertiär syfilis.

Gummatös syfilis (sen godartad syfilis)

Gummatös syfilis kan uppstå mellan ett och 46 år efter att personen först fick syfilis. I genomsnitt inträffar den efter 15 år. Den orsakar mjuka, tumörliknande bollar av inflammation (svullnad) i många olika storlekar. Vanligtvis uppträder de på hud, ben och lever, men de kan förekomma var som helst.

Ungefär 15 % av de personer som inte behandlas för syfilis får gummisyfilis.

Neurosyfilis

Vid neurosyfilis infekterar syfilisen det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Hos vissa personer inträffar neurosyfilis strax efter att de fått syfilis. (Detta kallas tidig neurosyfilis.) En del av dessa personer har inga symtom på neurosyfilis. Andra får syfilitisk meningit, en farlig infektion i hjärnhinnorna (de skyddande skikten som omger hjärnan och ryggmärgen).

Neurosyfilis kan också uppkomma senare, vanligtvis fyra till 25 år efter att en person först fick syfilis. (Detta kallas sen neurosyfilis.) Sen neurosyfilis kan orsaka många allvarliga problem. Till exempel:

• Meningovaskulär syfilis, som orsakar kramper
• Allmän paresis: Vid denna hjärnsjukdom orsakar syfilis kronisk meningoencefalit - en infektion i både hjärnhinnorna och hjärnan som inte försvinner. Detta leder till att delar av hjärnan dör.
• På grund av detta får personen demens (vilket orsakar problem med hur en person tänker, minns, agerar och beter sig mot andra människor).
• Personen får också tabes dorsalis (som orsakar problem med balansen och smärta i ben och fötter).

Ungefär 6,5 % av de personer som inte behandlas för syfilis får sen neurosyfilis.

Kardiovaskulär syfilis

Denna typ av tertiär syfilis orsakar problem med det kardiovaskulära systemet (hjärtat och blodkärlen). Den inträffar vanligtvis 10 till 30 år efter att personen först blev smittad av syfilis.

Det vanligaste problemet är syfilitisk aorta, som drabbar aorta. Aorta är den viktigaste artären i hjärtat och hjälper till att transportera blod till hela kroppen. Syfilitisk aorta kan göra att aortan blir för stor. Om aortan är för stor kan den inte fungera korrekt.

Ungefär 10 % av de personer som inte behandlas för syfilis får kardiovaskulär syfilis.

Medfödd syfilis

Medfödd syfilis sprids från en mor till hennes foster under graviditet eller förlossning.

Två av tre barn som föds med syfilis har inga symtom. Hos de andra barnen kan symtom uppträda när barnet blir äldre. De vanligaste symtomen är:

• Hepatosplenomegali (där två viktiga organ, levern och mjälten, är större än vanligt).
• Utslag
• Feber
• Neurosyfilis
• Svullnad i lungorna

Om barn med syfilis inte behandlas kan de få sen medfödd syfilis, som har mycket allvarligare symtom. Barnet kan till exempel få kramper och kroppen och hjärnan kan inte växa normalt.

 
Staty av en person med tertiär syfilis i Musée de l'Homme i Paris.  


Del av en mänsklig skalle som skadats av sen neurosyfilis.  


Rödaktiga papler och knölar över stora delar av kroppen på grund av sekundär syfilis.  


Chancre (sår) på tungan, orsakat av syfilis i primärstadiet.  



 

Orsak

Bakterier

Syfilis orsakas av bakterien Treponema pallidum. Treponema pallidum är en bakterieart som är formad som en spiral: en spirochaete. Det finns olika typer av Treponema pallidum-bakterier, som kallas underarter.

Forskare tror att Treponema pallidum bara kan leva i människor. Bakterien kan inte överleva mer än några dagar utanför en människa.

Överföring: hur syfilis sprids

Syfilis sprids oftast genom sexuell kontakt eller under graviditeten från en mor till hennes foster. Syfilis kan passera genom oskadade slemhinnor eller genom skadad hud. På grund av detta kan syfilis spridas genom oralsex, vaginalt sex och analsex. Den kan också spridas genom kyssar, om personen med syfilis har ett sår i munnen.

Endast en mycket liten mängd av Treponema pallidum-bakterien behöver komma in i kroppen för att orsaka syfilis. Det är dock inte alla som utsätts för primär eller sekundär syfilis som får sjukdomen.

En person kan få syfilis om han eller hon får en blodtransfusion från någon som har sjukdomen. Många länder testar dock bloddonationer för syfilis. I länder som inte gör det är det mycket mer sannolikt att man får syfilis från en blodtransfusion.

Forskare tror att syfilis vanligtvis inte sprids genom att dela nålar (genom att använda samma nålar för att injicera droger).

En person kan inte få syfilis genom att sitta på en toalettstol, använda ett bubbelbad eller en pool, dela tallrikar, koppar eller redskap, dela kläder eller göra andra vanliga dagliga aktiviteter.

 
Treponema pallidum-bakterier  

Diagnos

Det är svårt för läkare att diagnostisera syfilis enbart utifrån de tecken och symtom som uppträder tidigt, eftersom många sjukdomar kan ge upphov till sår och utslag på huden. I stället kan de diagnostisera syfilis genom att göra ett blodprov eller genom att titta på blodet i ett mikroskop. Blodprov används oftare eftersom de är lättare att göra. Blodprov kan dock inte säga vilket stadium av syfilis en person har.

 
Syfilistest med snabba resultat  

Förebyggande åtgärder

Sedan 2010^{[uppdatering] finns} det inget vaccin som förhindrar syfilis.

Säkrare sex

Att inte ha sexuell kontakt med en person som har syfilis är ett av de bästa sätten att förhindra att man får syfilis.

Om en person inte vet om hans eller hennes sexpartner har syfilis kan han eller hon skyddas genom att ha säkrare sex. Att använda en latexkondom på rätt sätt minskar till exempel risken för att få en sexuellt överförbar sjukdom som syfilis. Men även om en person använder kondom är det fortfarande möjligt att få syfilis.

Därför säger USA:s Centers for Disease Control and Prevention (CDC) att de bästa sätten att förebygga syfilis är:

• Att vara i ett långvarigt förhållande med en partner som inte har syfilis;
• Att båda parter är lojala i sitt förhållande och inte har sexuell kontakt med någon annan.
• Undvik att använda alkohol eller andra droger, eftersom de ökar risken för riskfyllt och osäkert sex, vilket kan sprida syfilis.

Förebyggande av medfödd syfilis

Medfödd syfilis hos nyfödda barn kan förebyggas genom att mödrar testas för syfilis i början av graviditeten och genom att kvinnor som är smittade behandlas. Genom att följa dessa steg blev Kuba 2015 det första landet i världen som lyckades utrota spridningen av syfilis från kubanska mödrar till sina spädbarn.

United States Preventive Services Task Force (USPSTF) och Världshälsoorganisationen anser att alla gravida kvinnor bör testas för syfilis. Om en kvinna testar positivt bör även hennes sexualpartner (de personer som hon har haft sex med) behandlas.

I de flesta utvecklade länder är medfödd syfilis inte vanlig. Det händer ändå då och då, när kvinnor inte får någon hälsovård under graviditeten. Medfödd syfilis är dock mycket vanligare i utvecklingsländerna. Många kvinnor i dessa länder får ingen hälsovård under graviditeten, och andra får hälsovård som inte inkluderar testning för syfilis. När det finns program som gör det lättare att få syfilistestning får färre barn med medfödd syfilis i dessa länder.

Förhindra att syfilis sprids

Om människor gör vissa saker är de mer benägna att få syfilis. Läkare säger att dessa personer bör testa sig regelbundet. CDC säger till exempel att män som har sex med män bör testa sig minst varje år. Att testa sig regelbundet hjälper till att förhindra att syfilis sprids. Om en person testas och får reda på att han eller hon har syfilis är det troligare att han eller hon får behandling och att han eller hon inte av misstag sprider syfilis till andra människor.

Syfilis är en anmälningspliktig sjukdom på många ställen, bland annat i Kanada, Europeiska unionen och USA. Det innebär att om en vårdgivare (t.ex. en läkare eller en sjuksköterska) vet att en patient har syfilis måste vårdgivaren meddela folkhälsomyndigheterna att patienten är smittad. Folkhälsovårdspersonal talar sedan med alla patientens sexpartners. De berättar för dem att någon kan ha gett dem syfilis, utan att berätta vem den personen är. Läkare kan också försöka få patienter med syfilis att berätta för sina sexualpartners att de ska få behandling.

 

Behandling

Tidiga infektioner

Syfilis som inte är komplicerad kan vanligtvis behandlas och botas med antibiotika.

Vanligtvis behöver man bara en dos penicillin G eller azitromycin. Om en person inte kan ta något av dessa läkemedel (t.ex. på grund av allergi mot dem) fungerar vissa andra läkemedel också. Doxycyklin och tetracyklin är till exempel två andra möjliga val; de kan dock inte användas till gravida kvinnor.

Treponema pallidum-bakterien har blivit resistent mot många olika antibiotika, inklusive makrolider, klindamycin och rifampicin. Detta innebär att dessa antibiotika inte längre dödar bakterien.

Sena infektioner

När en person befinner sig i senare stadier av syfilis är sjukdomen svårare att behandla.

Om en person till exempel har neurosyfilis behöver han eller hon antibiotika som dödar infektionen i det centrala nervsystemet (hjärnan och de viktigaste nerverna). Det är dock svårt för penicillin G att ta sig in i det centrala nervsystemet. På grund av detta är en enda penicillininjektion - som vanligtvis botar tidig syfilis - inte tillräcklig för att bota neurosyfilis. I stället måste personer med neurosyfilis vanligtvis få stora doser penicillin i minst 10 dagar. Vanligtvis måste de också få medicinen intravenöst (genom en nål som placeras i en ven) så att den går mer direkt till det centrala nervsystemet. Om en person är allergisk mot penicillin kan andra antibiotika som ceftriaxon, doxycyklin eller tetracyklin användas, men de måste ges under längre perioder.

När en person har syfilis i sent skede förhindrar behandling att syfilisen förvärras. Men om syfilisen redan har skadat personens kropp kommer behandlingen inte att få skadorna att försvinna. I bästa fall kan behandlingen endast ha en mycket liten effekt på den skada som redan har uppstått.

Jarisch-Herxheimer-reaktion

Ibland kan behandlingen av syfilis orsaka en biverkan som kallas Jarisch-Herxheimer-reaktion. Denna reaktion börjar vanligtvis inom en timme efter att behandlingen påbörjats och varar i 24 timmar. Dess symtom är bland annat feber, muskelvärk, huvudvärk och snabb hjärtfrekvens.

Antibiotika bryter upp syfilisbakterier för att döda dem. När bakterierna bryts upp kommer proteiner ut ur dem. Dessa proteiner orsakar Jarisch-Herxheimer-reaktionen.

 
Syfilis kan botas affisch från Works Progress Administration på 1930-1940-talen, när penicillin först användes för att behandla syfilis.  

Epidemiologi

År 1999 hade syfilis smittat omkring 12 miljoner människor. Mer än 90 procent av dessa människor levde i utvecklingsländerna.

Syfilis orsakar problem i 700 000 till 1,6 miljoner graviditeter varje år. Syfilis kan leda till att en gravid kvinna får ett missfall, en dödfödd, ett för tidigt född barn, ett barn med medfödd syfilis eller ett barn som dör innan det är en månad gammalt. I Afrika söder om Sahara orsakar syfilis upp till 20 % av de perinatala dödsfallen (dödsfall som inträffar strax efter att barnet har fötts).

Syfilis var tidigare mycket vanligt och orsakade sjukdom och död över hela världen. Den var särskilt vanlig i Europa under 1700- och 1800-talen. Under det tidiga 1900-talet blev syfilis snabbt mindre vanlig i den utvecklade världen, eftersom antibiotika användes mer och mer. Syfilis fortsatte att bli mindre vanlig fram till 1980- och 1990-talen. Sedan år 2000 blir syfilis återigen vanligare i USA, Storbritannien, Australien och Europa, främst bland män som har sex med män.

I Kina och Ryssland har syfilis blivit vanligare bland heterosexuella sedan 1990-talet. Studier säger att detta beror på osäkra sexuella metoder, som att ha sex med många olika personer, prostitution (att få betalt för att ha sex) och att inte ha säkrare sex för att skydda sig mot sexuellt överförbara sjukdomar.

Under 1800- och 1900-talen har syfilissymtomen blivit mindre allvarliga (inte lika svåra). Detta beror delvis på att det finns fler behandlingar som fungerar bra, och om de ges tidigt blir syfilis inte lika illa. Dessutom har den bakterie som orsakar syfilis blivit svagare.

Om personer med syfilis behandlas tidigt kan de vanligtvis botas utan att sjukdomen orsakar skador som inte kan repareras. Syfilis är dock fortfarande mycket farlig. Den orsakar fortfarande allvarliga problem, och ibland döden, om den inte behandlas.

Syfilis gör också att risken att få hiv är två till fem gånger större. Det är vanligt med smitta (att ha både syfilis och hiv). I vissa storstäder förekommer det hos så många som 30-60 % av personer med syfilis.

 
Porträtt av Gerard de Lairesse av Rembrandt van Rijn, från omkring 1665-67. De Lairesse, som var målare, hade medfödd syfilis som allvarligt deformerade hans ansikte och så småningom gjorde honom blind.  

Historia

Ingen vet exakt var och hur syfilis uppstod. Det finns två huvudsakliga idéer om varifrån sjukdomen kom.

Den första idén kallas den "colombianska hypotesen". (En hypotes är en kvalificerad gissning om hur något har hänt). Denna hypotes säger att när Christopher Columbus besättning kom tillbaka till Europa efter att ha utforskat den "nya världen" tog de med sig syfilis tillbaka till Europa och spred sjukdomen där.

Den andra idén kallas "den prekolumbianska hypotesen". ("Precolumbian" betyder "före Columbus") Denna hypotes säger att syfilis fanns i Europa redan före Columbus och att folk bara inte visste att sjukdomen existerade.

Även om det finns bevis som kan användas för att säga att någon av dessa idéer är riktiga, finns det fler bevis för den colombianska hypotesen.

De första skriftliga uppteckningarna om ett utbrott av syfilis i Europa är från 1494 till 1495. Utbrottet skedde i Neapel i Italien när Frankrike invaderade (försökte ta över Italien). Eftersom syfilis spreds av franska soldater som kom tillbaka från Italien kallades den först för "den franska sjukdomen".

Namnet "syfilis" användes för första gången 1530 av en italiensk läkare och poet vid namn Girolamo Fracastoreo. Han använde ordet "syfilis" som titel på en latinsk dikt som handlade om de skador som sjukdomen orsakade i Italien. Vid andra tillfällen i historien kallades syfilis också för "den stora pesten".

År 1905 upptäckte två män vid namn Fritz Schaudinn och Erich Hoffmann att syfilis orsakas av Treponema pallidum-bakterien. Fem år senare skapade Paul Ehrlich den första behandlingen som hjälpte till att behandla syfilis (kallad Salvarsan). Därefter började forskarna studera penicillin. År 1943 beslutades det officiellt att penicillin fungerade mot syfilis.

Detta var en stor framgång i behandlingen av syfilis. Före penicillinet var de behandlingar som användes mot syfilis ofta värre än sjukdomen. Till exempel behandlades människor med kvicksilver (som är giftigt och orsakar allvarliga hälsoproblem), eller så hölls människor bara borta från alla andra.

Mellan 1932 och 1972 gjorde USA:s folkhälsoinstitut en studie om syfilis i Alabama. De ville se hur syfilis förvärrades när den inte behandlades. Forskarna valde en grupp fattiga afroamerikanska sharecroppers, men berättade aldrig för dem att de hade syfilis. Även efter 1940-talet, när forskarna visste att penicillin kunde bota dessa människor, vägrade de att låta dem få behandling eller ens berätta för dem att penicillin kunde hjälpa dem. Den här studien, som nu kallas Tuskegee syfilisexperimentet, var mycket viktig för att skapa medicinsk etik.

Många kända personer i historien kan ha haft syfilis. Vissa tror till exempel att Franz Schubert, Arthur Schopenhauer, Édouard Manet och Adolf Hitler hade sjukdomen.

 
Den tidigaste kända medicinska teckningen av personer med syfilis, från Wien (1498).  

Relaterade sidor

• Sexuellt överförbar sjukdom
• Treponema pallidum-bakterie
• Säkrare sex
• Tuskegee syfilisexperiment