Minoriteter i Turkiet

Tabeller

Nationaliteternas fördelning i Anatolien
Osmansk officiell statistik, 1910
Sanjak	Turkar	Greker	Armenier	Judar	Övriga	Totalt
Istanbul (Asiatiska kusten)	135,681	70,906	30,465	5,120	16,812	258,984
İzmit	184,960	78,564	50,935	2,180	1,435	318,074
Aidin (İzmir)	974,225	629,002	17,247	24,361	58,076	1,702,911
Bursa	1,346,387	274,530	87,932	2,788	6,125	1,717,762
Konya	1,143,335	85,320	9,426	720	15,356	1,254,157
Ankara	991,666	54,280	101,388	901	12,329	1,160,564
Trebizond	1,047,889	351,104	45,094	-	-	1,444,087
Sivas	933,572	98,270	165,741	-	-	1,197,583
Kastamon	1,086,420	18,160	3,061	-	1,980	1,109,621
Adana	212,454	88,010	81,250	- –	107,240	488,954
Bigha	136,000	29,000	2,000	3,300	98	170,398
Totalt	8,192,589	1,777,146	594,539	39,370	219,451	10,823,095
Procentuell andel	75.7%	16.42%	5.50%	0.36%	2.03%
Statistik över det ekumeniska patriarkatet, 1912
Totalt	7,048,662	1,788,582	608,707	37,523	218,102	9,695,506
Procentuell andel	72.7%	18.45%	6.28%	0.39%	2.25%

 

Fördelning av nationaliteter i östra Thrakien
Osmansk officiell statistik, 1910
Sanjak	Turkar	Greker	Bulgarer	Övriga	Totalt
Edirne	128,000	113,500	31,500	14,700	287,700
Kirk Kilisse	53,000	77,000	28,500	1,150	159,650
Tekirdağ	63,500	56,000	3,000	21,800	144,300
Gallipoli	31,500	70,500	2,000	3,200	107,200
Çatalca	18,000	48,500	-	2,340	68,840
Konstantinopel	450,000	260,000	6,000	130,000	846,000
Totalt	744,000	625,500	71,000	173,190	1,613,690
Procentuell andel	46.11%	38.76%	4.40%	10.74%
Statistik över det ekumeniska patriarkatet, 1912
Totalt	604,500	655,600	71,800	337,600	1,669,500
Procentuell andel	36.20%	39.27%	4.30%	20.22%

 

Den muslimska och icke-muslimska befolkningen i Turkiet 1914-2005 (i tusen)
År	1914	1927	1945	1965	1990	2005
Muslimer	12,941	13,290	18,511	31,139	56,860	71,997
Greker	1,549	110	104	76	8	3
Armenier	1,204	77	60	64	67	50
Judar	128	82	77	38	29	27
Övriga	176	71	38	74	50	45
Totalt	15,997	13,630	18,790	31,391	57,005	72,120
Procentuell andel icke-muslimer	19.1	2.5	1.5	0.8	0.3	0.2

Sammanfattning

Antal	Etnisk	Minsta uppskattningar	Maximala uppskattningar	Ytterligare information
Balkan
1	Albanien	1,500,000	5,000,000	Albaner i Turkiet / Albaner
2	Bosnien och Hercegovina	100,000	2,000,000	Bosniaker i Turkiet / Bosniaker
3	Bulgarien	350,000	750,000	Bulgarer i Turkiet / Pomaker i Turkiet / Bulgarer
4	Grekland	2,000	30,000	Greker i Turkiet / Pontiska greker / Kaukasusgreker / Greker i Turkiet
5	Serbien	15,000	60,000	Serber i Turkiet / Serber
1	Totalt	2,000,000	7,900,000	Folken på Balkan
Kaukasus
1	Abchazien	600,000	600,000	Abchazier / abchaziska språket
2	Armenien	150,000	5,000,000	Armenier i Turkiet / Dolda armenier / Armenier
3	Tjetjenien	100,000	100,000	Tjetjenerna i Turkiet / Tjetjenerna
4	Mall:Landinformation Tirkassien	150,000	7,000,000	Tirkassier i Turkiet / Tirkassier
5	Georgien	100,000	1,500,000	Georgier i Turkiet / Georgier
6	Mall:Landinformation Lazica	45,000	2,250,000	Laz-folket i Turkiet / Laz-folket
2	Totalt	1,100,000	16,450,000	Kaukasiens folk i Turkiet / Kaukasiens folk
Centralasien
1	Kazakstan	10,000	10,000	Kazakerna
2	Kirgizistan	1,600	1,600	Kirgizistan
3	Tadzjikistan	1,000	1,000	Tadzjiker
4	Turkmenistan	1,500	1,500	Turkmens
5	Östturkestan	50,000	50,000	Uigurer
6	Uzbekistan	45,000	45,000	Uzbeker
3	Totalt	120,000	120,000	Centralasiatiska folk
Turkiska folk
1	Azerbajdzjan	530,000	800,000	Azerbajdzjaner i Turkiet / Azerbajdzjaner
2	Krim	150,000	6,000,000	Krimtatarer i Turkiet / Krimtatarer
3	Mall:Landinformation Karachay-Cherkessia	20,000	20,000	Karachays
4	Turkiet	40,000	75,000	Meskhetiska turkar
4	Totalt	740,000	6,895,000	Turkiska folk
Iranska folk
1	Afghanistan	25,000	50,000	Afghaner i Turkiet / Afghaner
2	Iran	500,000	650,000	Iransk diaspora / perser
3	Kurdistan	13,000,000	23,000,000	Kurder i Turkiet / Kurdiska befolkningen / Turkiska Kurdistan / Kurder
4	Kurdistan	1,000,000	3,000,000	Zazakurder / Zazanationalism / Zazaspråk
5	Mall:Landinformation Nordossetien-Alanien	50,000	50,000	Osseterna i Turkiet / Osseterna
5	Totalt	14,600,000	26,750,000	Iranska folk
Europeiska folk
1	Nederländerna	15,000	15,000	Nederländska folket
2	Tyskland	50,000	50,000	Tyskar i Turkiet / Tyskar
3	Storbritannien	35,000	35,000	Britter i Turkiet / brittiskt folk
4	Italien	35,000	35,000	Levantiner i Turkiet / Levantiner (latinska katoliker)
5	Polen	4,000	4,000	Polsk diaspora / polacker
6	Ryssland	50,000	50,000	Ryssar i Turkiet / Ryssar
6	Totalt	190,000	190,000	Europeiska folk
Andra minoriteter
1	Mall:Landinformation Afrikanska unionen	100,000	100,000	Afroturkar / Afrikansk diaspora / Afrikaner
2	Arabförbundet	1,500,000	5,000,000	Araber i Turkiet / Irakier i Turkiet / Araber
3	Mall:Landinformation Assyrien	15,000	65,000	Assyrier i Turkiet / Assyriska folkmordet / Assyrier
4	Israel	15,000	18,000	Judar i Turkiet / Antisemitism i Turkiet / Judar
5	Mall:Landinformation Romani	700,000	5,000,000	Romer i Turkiet / Romer
7	Totalt	2,330,000	10,200,000	Andra minoriteter i Turkiet
37 Grupp	Totalsumma	21,080,000	68,505,000	Minoriteter i Turkiet

Etniska minoriteter

Folken på Balkan

Albaner

I en rapport från det turkiska nationella säkerhetsrådet (MGK) från 2008 uppskattas att cirka 1,3 miljoner människor med albanskt ursprung bor i Turkiet och att mer än 500 000 erkänner sitt ursprung, sitt språk och sin kultur. Det finns dock andra uppskattningar som visar att antalet personer i Turkiet med albansk härkomst eller bakgrund uppgår till uppåt 5 miljoner.

Dessa antaganden från den turkiska regeringen förkastas dock av forskare som förklarar att de saknar grund.Mall:Qn

Bosniaker

I dag är bosniakernas existens i landet uppenbar överallt. I städer som Istanbul, Eskişehir, Ankara, Izmir och Adana kan man lätt hitta stadsdelar, gator, butiker och restauranger med namn som Bosna, Yenibosna, Mostar och Novi Pazar. Det är dock ytterst svårt att uppskatta hur många bosniaker som bor i landet. Vissa bosniska forskare tror att antalet bosniaker i Turkiet är cirka fyra miljoner. Turkiska politiker är medvetna om det stora antalet bosniaker som bor i Turkiet, och med hänvisning till detta sade den turkiske utrikesministern Ahmet Davutoğlu 2010: "Det finns fler bosniaker som bor i Turkiet än i Bosnien."

Bulgarer

Bland dem som identifierar sig som bulgarer finns ett stort antal pomaker och ett litet antal ortodoxa bulgarer. Enligt Ethnologue talar för närvarande 300 000 pomaker i det europeiska Turkiet bulgariska som modersmål. Det är mycket svårt att uppskatta antalet pomaker tillsammans med de turkifierade pomaker som bor i Turkiet, eftersom de har smält in i det turkiska samhället och ofta har blivit språkligt och kulturellt dissimilerade. Enligt Milliyet och Turkish Daily News rapporter uppgår antalet pomaker och turkifierade pomaker i landet till cirka 600 000 personer. Enligt det bulgariska utrikesministeriet har den bulgarisk-ortodoxa kristna gemenskapen i Turkiet 500 medlemmar.

Greker

Grekerna utgör en befolkning av grekiska och grekisktalande östortodoxa kristna som huvudsakligen bor i Istanbul, inklusive dess distrikt Prinsöarna, samt på de två öarna vid den västra ingången till Dardanellerna: Imbros och Tenedos (turkiska: Gökçeada och Bozcaada). En del grekisktalande bysantinska kristna har assimilerats under de senaste tusen åren.

De är resterna av de uppskattningsvis 200 000 greker som enligt Lausannefördraget fick stanna kvar i Turkiet efter befolkningsutbytet 1923, som innebar att cirka 1,5 miljoner greker från Anatolien och östra Trakien och en halv miljon turkar från hela Grekland utom västra Trakien tvångsförflyttades. Efter år av förföljelse (t.ex. Varlık Vergisi och Istanbulpogromerna) ökade utvandringen av etniska greker från Istanbulregionen kraftigt, vilket ledde till att den grekiska minoriteten på 119 822 personer som fanns före attacken reducerades till cirka 7 000 personer 1978. Enligt de siffror som det turkiska utrikesministeriet offentliggjorde 2008 ligger det nuvarande antalet turkiska medborgare av grekisk härkomst på 3 000-4 000 personer. Enligt Milliyet finns det 15 000 greker i Turkiet, medan den grekiska befolkningen i Turkiet enligt Human Rights Watch uppskattades till 2 500 personer 2006. Enligt samma källa höll den grekiska befolkningen i Turkiet på att kollapsa eftersom samhället då var alldeles för litet för att upprätthålla sig självt demografiskt, på grund av emigration, mycket högre dödstal än födelsetal och fortsatt diskriminering. Under de senaste åren, framför allt sedan den ekonomiska krisen i Grekland, har dock trenden vänt. Några hundra till över tusen greker emigrerar nu årligen till Turkiet för att arbeta eller utbilda sig.

De kristna grekerna tvingades flytta. Muslimska greker bor i Turkiet i dag. De bor i städerna Trabzon och Rize. Pontiska greker har grekisk härstamning och talar den pontiska grekiska dialekten, en särskild form av det grekiska standardspråket som på grund av Pontus avlägsna läge har genomgått en språklig utveckling som skiljer sig från utvecklingen i resten av den grekiska världen. De pontiska grekerna hade en kontinuerlig närvaro i regionen Pontus (dagens nordöstra Turkiet), Georgien och östra Anatolien från minst 700 f.Kr. till 1922.

Sedan 1924 har den grekiska minoritetens ställning i Turkiet varit tvetydig. Från och med 1930-talet införde regeringen en repressiv politik som tvingade många greker att emigrera. Som exempel kan nämnas de arbetsbataljoner som inkallades bland icke-muslimer under andra världskriget samt förmögenhetsskatten som främst togs ut av icke-muslimer under samma period. Detta ledde till ekonomisk ruin och död för många greker. Utvandringen fick större fart i och med Istanbulpogromen i september 1955, som ledde till att tusentals greker flydde staden, vilket till slut ledde till att den kristna grekiska befolkningen minskade till cirka 7 000 personer 1978 och till cirka 2 500 personer 2006, innan den började öka igen efter 2008.

Serber

I 1965 års folkräkning talade 6 599 turkiska medborgare serbiska som förstaspråk och ytterligare 58 802 talade serbiska som andraspråk.

Folken i Kaukasus

Abchaz

Abchazer eller abchazer (abchaziska: Аҧсуа, Apswa; georgiska: აფხაზები [ɑpʰxɑzɛbi]) är en nordvästkaukasisk etnisk grupp som huvudsakligen bor i Abchazien, en omtvistad region vid Svarta havets kust. En stor abchazisk diasporapopulation är bosatt i Turkiet, vars ursprung ligger i befolkningsrörelser från Kaukasus i slutet av 1800-talet. Många abchazer bor också i andra delar av det forna Sovjetunionen, särskilt i Ryssland och Ukraina.

Armenier

Armenierna är ursprungsbefolkningen i det armeniska höglandet som motsvarar den östra halvan av dagens Turkiet, Armenien, södra Georgien, västra Azerbajdzjan och nordvästra Iran. Även om ordet Armenien 1880 förbjöds att användas i pressen, skolböcker och statliga inrättningar i Turkiet och därefter ersattes med ord som östra Anatolien eller norra Kurdistan, hade armenierna bevarat mycket av sin kultur och sitt arv. Den armeniska befolkningen i Turkiet minskade kraftigt efter Hamidianmassakrerna och framför allt det armeniska folkmordet, då över en och en halv miljon armenier, praktiskt taget hela den armeniska befolkningen i Anatolien, massakrerades. Före folkmordet 1914 uppgick den armeniska befolkningen i Turkiet till cirka 1 914 620 personer. Den armeniska gemenskapen i det osmanska riket hade före folkmordet på armenier uppskattningsvis 2 300 kyrkor och 700 skolor (med 82 000 elever). Denna siffra omfattar inte kyrkor och skolor som tillhör de protestantiska och katolska armeniska församlingarna, eftersom endast de kyrkor och skolor som står under det armeniska patriarkatet i Istanbul och den apostoliska kyrkan har räknats. Efter det armeniska folkmordet beräknas dock 200 000 armenier finnas kvar i Turkiet. I dag finns det uppskattningsvis 40 000-70 000 armenier i Turkiet, utan att räkna in hamshenierna.

Armenierna under den turkisk-republikanska eran utsattes för många politiska åtgärder som försökte avskaffa det armeniska kulturarvet, t.ex. turkifiering av efternamn, islamifiering, geografiska namnändringar, konfiskering av egendom, ändring av djurnamn, ändring av namnen på armeniska historiska personligheter (t.ex. doldes namnet på den framstående familjen Balyan under en identitet som en ytlig italiensk familj som hette Baliani) och ändring och förvrängning av armeniska historiska händelser.

Armenierna är idag främst koncentrerade kring Istanbul. Armenierna stöder sina egna tidningar och skolor. Majoriteten tillhör den armeniska apostoliska tron, med ett mycket mindre antal armeniska katoliker och armeniska evangelister. Gemenskapen har för närvarande 34,^{[behöver förklaras]} 18 skolor och 2 sjukhus.

Tjetjenerna och Ingusherna

Tjetjenerna i Turkiet är turkiska medborgare med tjetjensk härkomst och tjetjenska flyktingar som bor i Turkiet. Tjetjenerna och ingusherna bor i provinserna Istanbul, Kahramanmaraş, Mardin, Sivas och Muş. ^[]

Tirkassier

Enligt Milliyet finns det cirka 2,5 miljoner cirkassier i Turkiet. Sådana antaganden saknar dock grund. Enligt forskare och EU finns det tre till fem miljoner cirkassier i Turkiet. De närbesläktade etniska grupperna Abazins (10 000) och Abchazians (39 000) räknas också till cirkassierna. Tirkassierna är ett kaukasiskt invandrarfolk; den stora majoriteten av dem har assimilerats och endast 20 % talar fortfarande tirkessiska. I Turkiet är de vanligtvis sunnimuslimer (hanafi).

Dagestanska folk

Olika etniska grupper från Dagestan finns i Turkiet. Dagestaner bor i byar i provinser som Balıkesir och Tokat och även utspridda i andra delar av landet. En majoritet av dem är Nogais; Lezgins och Avars är andra betydande etniska grupper. Kumyker förekommer också. ^[]

Georgier

Enligt tidningen Milliyet finns det ungefär en miljon människor med georgiskt ursprung i Turkiet. Georgier i Turkiet är mestadels sunnimuslimer av Hanafi madh'hab. Invandrade georgier kallas "Chveneburi", men även inhemska muslimska georgier använder denna term. Muslimska georgier utgör majoriteten i delar av Artvinprovinsen öster om Çoruhfloden. Invandrade muslimska grupper av georgiskt ursprung som finns utspridda i Turkiet kallas Chveneburi. Den minsta georgiska gruppen är katoliker som bor i Istanbul.

Laz

De flesta Laz-personer bor idag i Turkiet, men Laz-minoriteten har ingen officiell status i Turkiet. Deras antal i dag uppskattas till 2 250 000. Laz är sunnimuslimer. Endast en minoritet är tvåspråkiga på turkiska och sitt modersmål laz som tillhör den sydkaukasiska gruppen. Antalet talare av laziska språket minskar och är nu huvudsakligen begränsat till områdena Rize och Artvin. Den historiska termen Lazistan - som tidigare syftade på ett smalt landområde längs Svarta havet som beboddes av Laz samt av flera andra etniska grupper - har förbjudits från officiell användning och ersatts med Doğu Karadeniz (som även omfattar Trabzon). Under det rysk-turkiska kriget 1877-1878 utsattes den muslimska befolkningen i Ryssland nära krigszonerna för etnisk rensning; många lazer som bodde i Batum flydde till Osmanska riket och bosatte sig längs den södra Svartahavskusten öster om Samsun.

Centralasiatiska folk

Turkiet tog emot 3 800 flyktingar från de Pakistanbaserade kazakherna, turkmenerna, kirgizerna och uzbekerna som ursprungligen kom från Afghanistan under det sovjetisk-afghanska kriget. Kayseri, Van, Amasva, Cicekdag, Gaziantep, Tokat, Urfa och Serinvol tog via Adana emot 3 800 pakistanbaserade kazakiska, turkmeniska, kirgiziska och uzbekiska flyktingar med UNHCR:s bistånd.

Kazakerna

Det finns cirka 30 000 kazakher som bor i Zeytinburnu-Istanbul. Det är känt att det finns kazakhiska invånare i andra delar av Turkiet, t.ex. i Manisa och Konya. 1969 och 1954 invandrade kazakher till Anatoliens Salihli-, Develi- och Altay-regioner. Turkiet blev ett hem för flyktingar från Kazakstan. Stiftelsen Kazakh Turks Foundation (Kazak Türkleri Vakfı) är en organisation för kazakher i Turkiet. Kazakherna i Turkiet kom via Pakistan och Afghanistan. Kazak Kültür Derneği (Kazakh Culture Association) är en kazakisk diasporaorganisation i Turkiet.

Kirgizistan

I området kring Vansjön i Turkiet bor kirgiziska flyktingar från Afghanistan. Turkiet blev en destination för kirgiziska flyktingar på grund av det sovjetisk-afghanska kriget från Afghanistans Wakhan-område. 500 stannade kvar och reste inte till Turkiet med de andra. Friendship and Culture Society of Kyrgyzstan (Кыргызстан Достук жана Маданияят Коому) (Kırgızistan Kültür ve Dostluk Derneği Resmi Sitesi) är en kirgizisk diasporaorganisation i Turkiet.

De flögs 1982 från Pakistan där de hade sökt sig till Pakistan efter den sovjetiska invasionen av Afghanistan i slutet av 1979. Deras ursprungliga hem var i östra änden av Wakhankorridoren, i Pamirs, på gränsen till Kina. Det är inte känt hur många kirgizer som fortfarande bor i Van och hur många som har flyttat vidare till andra delar av Turkiet.

Turkmeniska

Det finns endast 1 500 etniska turkmener i Turkiet.

Tadzjikiska

Det finns endast 1 000 etniska tadzjiker i Turkiet.

Uzbeker

I Turkiet bor 45 000 uzbeker. På 1800-talet bosatte sig tatariska bucharlyker i norra Bogrudelik i Konya. År 1981 flyttade flyktingar från Afghanska Turkestan i Pakistan till Turkiet och anslöt sig till de befintliga befolkningsgrupperna i Kayseri, Izmir, Ankara och Zeytinburnu. Uzbeker som är bosatta i Turkiet har etablerat förbindelser med uzbeker som är bosatta i Saudiarabien.

Uigurer

I Turkiet bor 50 000 uigurer. En grupp uigurer bor i Turkiet. Kayseri tog emot nästan 360 uigurer från Pakistan via UNHCR 1966-1967. Den turkiskbaserade uiguriska diasporan hade ett antal familjemedlemmar bland saudiarabiska, afghanska, indiska och pakistanska uigurer som stannade kvar medan UNHCR och Turkiets regering lät Kayseri ta emot 75 uigurer 1967 och 230 uigurer 1965 samt ett antal 1964 under Alptekin och Bughra. Vi kallar aldrig varandra för uigurer, utan kallar oss bara för östturkestaner, eller kashgarlik, turpanli eller till och med turkar. - Enligt vissa uigurer som är födda i Turkiet.

En grupp uigurer bor i Istanbul. Uigurerna i Istanbul använder Tuzla- och Zeytinburnu-moskéerna. Fromhet är ett kännetecken för uigurer som bor i Turkiet.

I Istanbuls stadsdelar Küçükçekmece, Sefaköy och Zeytinburnu finns uiguriska samhällen. Eastern Turkistan Education and Solidarity Association har sitt säte i Turkiet. Abdurahmon Abdulahad från East Turkistan Education Association stödde uzbekiska islamister som protesterade mot Ryssland och Islam Karimovs uzbekiska regering. Uigurer är anställda på restaurangerna i Küçükçekmece och Zeytinburnu. Östturkistans invandrarförening, Östturkistans kultur- och solidaritetsförening och Östturkistans utbildnings- och solidaritetsförening är uiguriska diasporaorganisationer i Turkiet.

Turkiska folk

Azerbajdzjaner

Det är svårt att fastställa hur många etniska azerier som för närvarande bor i Turkiet eftersom etnicitet är ett ganska flytande begrepp i landet. och enligt Looklex Encyclopaedia utgör azerbajdzjanska folket 800 000 av Turkiets befolkning. Upp till 300 000 av de azerier som bor i Turkiet är medborgare i Azerbajdzjan. I regionen Östanatolien kallas azerier ibland för acem (se Ajam) eller tat. De är för närvarande den största etniska gruppen i staden Iğdır och den näst största etniska gruppen i Kars.

Krimtatarer

Före 1900-talet hade krimtatarerna invandrat från Krim till Turkiet i tre vågor: Den första efter den ryska annekteringen av Krim 1783, den andra efter Krimkriget 1853-56 och den tredje efter det rysk-turkiska kriget 1877-78. Det officiella antalet^[] krimtatarer är 150 000 (i centrala Eskişehir) men den verkliga befolkningen (i hela Turkiet) kan vara några miljoner. De bor främst i Eskişehir-provinsen och Kazan-Ankara.

Karachay

Karachayfolket bor i byar som är koncentrerade till Konya och Eskişehir.

Meskhetiska turkar

Det finns ett samhälle av meskhetiska turkar (Ahiska-turkar) i Turkiet.

Iranska folk

Abdal

Grupper av nomadiska och halvnomadiska resande som huvudsakligen finns i centrala och västra Anatolien. De talar ett eget språk och följer den alevitiska tron.

Afghaner

Afghaner är en av de största irreguljära migrantgrupperna i Turkiet. Under perioden 2003-2007 har antalet gripna afghaner varit betydande, och under det senaste året har antalet gripna afghaner nästan fördubblats. De flesta hade flytt från kriget i Afghanistan. År 2005 uppgick antalet flyktingar från Afghanistan till 300 och utgjorde en betydande del av Turkiets registrerade migranter. De flesta av dem var spridda över satellitstäder med Van och Ağrı som de mest specifika platserna. Under de följande åren ökade antalet afghaner som kom till Turkiet kraftigt, näst efter migranter från Irak. 2009 fanns det 16 000 personer som betecknades i kategorin Irak-Afghanistan. Trots en dramatisk minskning med 50 procent 2010 bekräftade rapporter att hundratals personer bodde och arbetade i Turkiet. I januari 2010 utgjorde afghanerna en sjättedel av de 26 000 återstående flyktingarna och asylsökande. I slutet av 2011 förväntas deras antal öka till 10 000, vilket gör dem till den största populationen och överträffar andra grupper.

Kurder

De etniska kurderna är den största minoriteten i Turkiet och utgör cirka 20 procent av befolkningen enligt Milliyet, 18 procent av den totala befolkningen eller cirka 14 miljoner människor enligt CIA:s World Factbook och så mycket som 23 procent enligt kurdologen David McDowall. Till skillnad från turkarna talar kurderna ett iranskt språk. Det finns kurder som bor över hela Turkiet, men de flesta bor i östra och sydöstra delen av landet, varifrån de kommer.

På 1930-talet syftade den turkiska regeringens politik till att tvångsassimilera och turkifiera lokala kurder. Sedan 1984 har kurdiska motståndsrörelser innefattat både fredliga politiska aktiviteter för grundläggande medborgerliga rättigheter för kurder i Turkiet och våldsamma väpnade uppror för en separat kurdisk stat.

Ossetierna

Ossetierna emigrerade från Nordossetien sedan andra hälften av 1800-talet, i slutet av det kaukasiska kriget. I dag bor majoriteten av dem i Ankara och Istanbul. Det finns 24 ossetiska byar i centrala och östra Anatolien. Osseterna i Turkiet delas in i tre huvudgrupper, beroende på deras invandringshistoria och efterföljande händelser: de som bor i Kars (Sarıkamış) och Erzurum, de som bor i Sivas, Tokat och Yozgat och de som bor i Muş och Bitlis.

Perser

500 000-650 000.

Zazas

Zazas är en grupp som identifierar sig som etniska kurder. Deras språk zazaki är ett språk som talas i östra Anatolien mellan floderna Eufrat och Tigris. Det tillhör den nordvästiranska gruppen i den iranska språkgrenen av den indoeuropeiska språkfamiljen. Zaza-språket är besläktat med kurdiska, persiska och balōchi. En exakt uppgift om antalet talare av zaza är okänt. Interna zaza-källor uppskattar det totala antalet zaza-talare till 3 till 6 miljoner.

Europeiska folk

Britterna

Det finns minst 34 000 britter i Turkiet. De består huvudsakligen av brittiska medborgare som är gifta med turkiska makar, brittisk-turkar som har flyttat tillbaka till landet, studenter och familjer till långvarigt utflyttade som huvudsakligen är anställda inom den vita sektorn.

Nederländska

Cirka 15 000 nederländare bor i Turkiet.

Tyskarna

Över 50 000 tyskar bor i Turkiet, främst tyskar som är gifta med turkiska makar, anställda, pensionärer och långtidsturister som köper fastigheter längs den turkiska kusten och ofta tillbringar större delen av året i landet. Dessutom har många turk-tyskar också återvänt och bosatt sig, och det är inte ovanligt att höra turkar tala tyska på Istanbuls gator.

Levantines

Levantiner bor fortfarande i Istanbul (främst i stadsdelarna Galata, Beyoğlu och Nişantaşı), İzmir (främst i stadsdelarna Karşıyaka, Bornova och Buca) och i den mindre hamnstaden Mersin där de har haft stort inflytande för att skapa och återuppliva en tradition av opera. Berömda personer från den nuvarande levantinska gemenskapen i Turkiet är bland annat Maria Rita Epik, den fransk-levantinska Caroline Giraud Koç och den italiensk-levantinska Giovanni Scognamillo. Omkring 35 000 levantiner bor i Turkiet.

Stänger

Det finns endast 4 000 etniska polacker i Turkiet som har assimilerats^{[] i den} turkiska huvudkulturen. Invandringen började dock under delningarna av det polsk-litauiska samväldet. Józef Bem var en av de första invandrarna och prins Adam Jerzy Czartoryski grundade Polonezköy 1842. De flesta polacker i Turkiet bor i Polonezköy i Istanbul.

Ryssar

Antalet ryssar i Turkiet uppgår till cirka 50 000 personer. Ryssarna började migrera till Turkiet under första hälften av 1990-talet. De flesta flydde från de ekonomiska problem som rådde efter Sovjetunionens upplösning. Under denna period gifte sig många ryska invandrare med och assimilerade sig med den turkiska lokalbefolkningen, vilket gav upphov till en snabb ökning av blandade äktenskap. Det finns en rysk förening för utbildning, kultur och samarbete som syftar till att sprida det ryska språket och den ryska kulturen i Turkiet samt till att främja samhällets intressen.

Andra minoriteter

Afrikaner

För flera århundraden sedan kom ett antal afrikaner, vanligen via Zanzibar (Zanj) och från platser som Niger, Saudiarabien, Libyen, Kenya och Sudan, till det osmanska riket och bosatte sig i Dalaman-, Menderes- och Gediz-dalarna, Manavgat och Çukurova. Afrikanska kvarter i 1800-talets İzmir, däribland Sabırtaşı, Dolapkuyu, Tamaşalık, İkiçeşmelik och Ballıkuyu, nämns i samtida dokument. På grund av slavhandeln i det osmanska riket som hade blomstrat på Balkan hade kuststaden Ulcinj i Montenegro sitt eget svarta samhälle. Som en följd av slavhandeln och kaparverksamheten berättas det att det fram till 1878 bodde 100 svarta människor i Ulcinj. Den ottomanska armén satte också in uppskattningsvis 30 000 svarta afrikanska soldater och kavallerister i sin expedition i Ungern under det österrikisk-turkiska kriget 1716-18.

Araber

Antalet araber i Turkiet uppgår till mellan 800 000 och 1 miljon, och de bor främst i provinser nära den syriska gränsen, särskilt Hatay-regionen, där de utgjorde två tredjedelar av befolkningen 1939. Inklusive de senaste syriska flyktingarna utgör de dock 5,3 %^[] av befolkningen. De flesta av dem är sunnimuslimer. ^[] Det finns dock en liten grupp alawiter och en annan grupp arabiska kristna (främst i Hatay-provinsen) som står i gemenskap med den antiokiaskt-ortodoxa kyrkan. ^[]

Turkiet upplevde en stor tillströmning av irakier mellan 1988 och 1991 på grund av både Iran-Irak-kriget och det första Gulfkriget, med mellan 50 000 och 460 000 irakier som kom in i landet.

Syrierna i Turkiet omfattar migranter från Syrien till Turkiet och deras ättlingar. Antalet syrier i Turkiet uppskattas till över 3,58 miljoner människor i april 2018 och består främst av flyktingar från det syriska inbördeskriget.

Assyrier

Assyrierna var en gång en stor etnisk minoritet i det osmanska riket, men efter det assyriska folkmordet i början av 1900-talet mördades, deporterades eller emigrerade många. De som finns kvar lever i ett litet antal i sina hemtrakter i sydöstra Turkiet (även om de är fler än andra grupper som mördades i armeniska eller grekiska folkmord) och i Istanbul. De är omkring 30 000.

Judar

Det har funnits judiska samhällen i Mindre Asien åtminstone sedan 500-talet f.Kr. och många spanska och portugisiska judar som fördrevs från Spanien kom till det osmanska riket (inklusive regioner som ingår i dagens Turkiet) i slutet av 1400-talet. Trots emigrationen under 1900-talet har dagens Turkiet fortfarande en liten judisk befolkning på cirka 20 000 personer.

Roma

Enligt Milliyet finns det cirka 700 000 romer i Turkiet. Sulukule är den äldsta romska bosättningen i Europa. Enligt olika turkiska och icke-turkiska uppskattningar uppgår antalet romer till 4-5 miljoner, medan de enligt en turkisk källa endast utgör 0,05 % av Turkiets befolkning (eller ungefär 0,05 personer). De ottomanska romernas ättlingar kallas i dag Xoraxane-romer och är av islamisk tro.

Mindre utlänning

Australiensare

Det finns så många som 12 000 australier i Turkiet. Av dessa bor den överväldigande majoriteten i huvudstaden Ankara (cirka 10 000), medan resten bor i Istanbul. Australiensiska expatriater i Turkiet utgör en av de största utomeuropeiska australiska grupperna i Europa och Asien. Den stora majoriteten av de australiska medborgarna i Turkiet är turkiska australier.

Brasilianare

Brasilianarna i Turkiet är en av de mycket små brasilianska befolkningsgrupperna utanför Brasilien och uppgår till cirka 275 personer. Majoriteten av brasilianarna i Turkiet arbetar på ambassader och/eller konsulat i Istanbul och Ankara, medan ett litet antal arbetar i privata företag i andra storstäder.

Kanadensare

Över 1 100 kanadensare bor i Turkiet, varav de flesta är bosatta i Ankara och Istanbul enligt Registration of Canadians Abroad (ROCA) och de lokala kanadensiska ambassaderna och konsulaten i landet. Under de senaste åren har antalet kanadensare som bosätter sig i Turkiet ökat kraftigt och landet fortsätter att vara en av de snabbast växande destinationerna för kanadensare som reser utomlands. De ökande siffrorna har kopplats samman som en orsak till det skyhöga antalet kanadensiska turister som väljer att besöka Turkiet varje år. År 2009 hade cirka 150 000 kanadensare varit i Turkiet, vilket är en ökning från 39 000 år 1995.

Kinesiska

Det finns ett litet samhälle av kineser i Turkiet, mestadels tillfälliga utflyttade. Några hundra kinesiska studenter är inskrivna vid olika turkiska universitet. Turkiet har ett betydande antal muslimska uigurer som kommer från Xinjiang-regionen i Kina. De har kommit i stort antal sedan början av 1950-talet från de nordvästra provinserna i Kina, och som en del av sin migration till Mellanöstern valde många att bosätta sig i Turkiets tätorter. I dag har de på ett effektivt sätt knutits till den lokala ekonomin och kan ses utöva olika former av handel.

Filippinerna

År 2008 fanns det 5 500 filippinare i Turkiet, enligt uppskattningar från kommissionen för filippinare utomlands och den filippinska ambassaden i Ankara. De flesta av dem är registrerade som hembiträden och "utlandsarbetare" som arbetar i hushållen hos diplomatiska samfund och turkiska elitfamiljer. Dessutom är tio procent eller cirka 500 filippiner i Turkiet kvalificerade arbetstagare och yrkesverksamma som arbetar som ingenjörer, arkitekter, läkare och lärare. De flesta filippinerna är bosatta i Istanbul, Ankara, Izmir, Antalya och närliggande områden.

Indianer

Indianerna i Turkiet är ett litet samhälle med 300 personer och omkring 100 familjer. De flesta av dem arbetar som läkare, datatekniker eller anställda i multinationella företag. Indien har också en liten företagsnärvaro i Turkiet genom representationskontor för Reliance Industries, Tata Motors och Indorama.

Japanska

Det finns en medelstor japansk befolkning i Turkiet, som till största delen består av nyligen utflyttade japaner och deras ättlingar som är födda i Turkiet. I september 2010 hade det japanska utrikesministeriet registrerat 1 430 personer. De flesta japaner som bor i Turkiet är bosatta i Ankara och Istanbul.

Pakistanier

Pakistanier i Turkiet är en liten grupp som huvudsakligen består av utlandsboende och studenter. Många av de pakistanska studenterna studerar vid turkiska universitet och högskolor. Det finns också ett stort antal långvariga och kortvariga ekonomiska migranter från Pakistan i Turkiet som ofta har för avsikt att ta sig över till Europeiska unionen. Pakistan har en permanent ambassad i Ankara och ett generalkonsulat i Istanbul, som syftar till att tillvarata samhällets intressen i hela landet. Omkring 800 pakistanska studenter studerar i Turkiet.

Pontusregionen


Laz och georgiska folkets plats i dag


Traditionella bosättningsområden


Karta som visar områden med kurdisk majoritet i Turkiet.


Den kurdiska befolkningens andel av befolkningen i Turkiet per region


Turkiet Totalt fruktsamhetstal per provins (2013). Provinser med kurdisk majoritet har ett högre fruktsamhetstal än provinser med turkisk majoritet.      4-5      3-4      2-3      1.5-2      1-1.5


Karta över kurderna i centrala Anatolien


Kurdisk mor och barn i Van, Turkiet. 1973


Områden med Zaza-majoritet i Turkiet.


De regioner där zaza talas i Turkiet, med de tre huvudsakliga dialektområdena: Tunceli, Palu-Bingöl, Varto och Siverek (och diaspora i Kars, Sarız, Aksaray och Taraz).


Araber i Turkiet

Religiösa minoriteter

Ateister

I Turkiet är ateismen den största gruppen efter islam. Andelen ateister enligt opinionsundersökningar har uppenbarligen ökat från cirka 2 % 2012 till cirka 6 % 2016.

Bahá'í

De turkiska städerna Edirne och İstanbul är heliga platser för denna religion. Bahá'í-populationen i Turkiet uppskattas till 10 000 personer (2008).

Buddhism

Cirka 72 000 personer.

Kristna

Kristendomen har en lång historia i Anatolien, som numera är en del av Republiken Turkiets territorium, där många kristna apostlar och helgon föddes, till exempel Paulus av Tarsus, Timoteus, Sankt Nikolaus av Myra, Sankt Polykarpus av Smyrna och många andra. Två av de fem centra (patriarkat) i det antika pentarkatet låg i dagens Turkiet: Konstantinopel (Istanbul) och Antiokia (Antakya). Alla de första sju ekumeniska koncilierna som erkänns av både väst- och östkyrkorna hölls i nuvarande Turkiet. Av dessa är den nicenska trosbekännelsen, som tillkännagavs vid det första konciliet i Nicaea (İznik) år 325, av yttersta vikt och har gett de viktigaste definitionerna av dagens kristendom.

I dag uppskattas den kristna befolkningen i Turkiet till mer än 150 000 personer, varav 70 000 armenisk-ortodoxa, 35 000 romersk-katoliker, 17 000 syrisk-ortodoxa, 8 000 kaldeisk-katoliker, 3 000-4 000 grekisk-ortodoxa[4], 10 000-18 000 antiokiska greker och ett mindre antal bulgarer, georgier och etniska turkiska protestanter.

Ortodoxa kristna

Den ortodoxa kristendomen utgör en mycket liten minoritet i Turkiet och utgör långt mindre än en tiondels procent av hela befolkningen. Provinserna Istanbul och Hatay, där Antakya ingår, är de viktigaste centra för den turkiska kristendomen, med relativt täta kristna befolkningar, även om de utgör mycket små minoriteter. Den viktigaste varianten av kristendomen som finns i Turkiet är den östligt ortodoxa grenen, som främst är inriktad på den armeniska apostoliska kyrkan och den syrisk/grekisk-ortodoxa kyrkan.

Protestanter

Protestanterna utgör långt mindre än en tiondels procent av Turkiets befolkning. Trots detta finns det en allians av protestantiska kyrkor i Turkiet. I Turkiets konstitution erkänns religionsfrihet för enskilda personer. De armeniska protestanterna äger tre Istanbulkyrkor från 1800-talet. Den 4 november 2006 attackerades en protestantisk gudstjänstlokal med sex molotovcocktails. Turkiska medier har kritiserat den kristna missionsverksamheten intensivt.

Det finns en etnisk turkisk protestantisk kristen gemenskap, varav de flesta kommer från nyare muslimska turkiska bakgrunder, snarare än från etniska minoriteter.

Romerska katoliker

Det finns cirka 35 000 katoliker, vilket utgör 0,05 % av befolkningen. De troende följer den latinska, bysantinska, armeniska och kaldeiska riten. De flesta katoliker med latinsk rit är levantiner med huvudsakligen italiensk eller fransk bakgrund, även om ett fåtal är etniska turkar (som vanligen konverterat genom giftermål med levantiner eller andra icke-turkiska katoliker). Katoliker med bysantinsk, armenisk och kaldeisk rit är i allmänhet medlemmar av de grekiska, armeniska respektive assyriska minoritetsgrupperna. Turkiets katoliker är koncentrerade till Istanbul. ^[]

I februari 2006 blev den katolska prästen Andrea Santoro, en italiensk missionär som arbetat i Turkiet i tio år, skjuten två gånger i sin kyrka nära Svarta havet. Han hade skrivit ett brev till påven där han bad honom att besöka Turkiet. Påven Benedictus XVI besökte Turkiet i november 2006. Förbindelserna hade varit steniga sedan påven Benedictus XVI hade uttalat sitt motstånd mot att Turkiet skulle gå med i Europeiska unionen. De katolska biskoparnas råd träffade den turkiske premiärministern 2004 för att diskutera restriktioner och svårigheter, t.ex. fastighetsfrågor. Den 6 juni 2010 dödades biskop Luigi Padovese, Turkiets apostoliska vikarie, på senare tid.

Judar

Det har funnits judiska samhällen i Mindre Asien åtminstone sedan 500-talet f.Kr. och många spanska och portugisiska judar som fördrevs från Spanien välkomnades till det osmanska riket (inklusive regioner som ingår i dagens Turkiet) i slutet av 1400-talet. Trots emigrationen under 1900-talet har dagens Turkiet fortfarande en liten judisk befolkning. Det finns en liten karaitisk judisk befolkning som uppgår till cirka 100 personer. Karaitiska judar betraktas inte som judar av den turkiska Hakhambashi.

Muslimer

Alawiter

Det exakta antalet alawiter i Turkiet är okänt, men 1970 fanns det 185 000 alawiter. Som muslimer registreras de inte separat från sunniter i ID-registreringarna. I folkräkningen 1965 (den sista turkiska folkräkningen där informanterna tillfrågades om sitt modersmål) uppgav 180 000 personer i de tre provinserna att deras modersmål var arabiska. Arabisktalande sunni- och kristna personer ingår dock också i denna siffra.

Alawiterna talar traditionellt samma dialekt av levantinsk arabiska som de syriska alawiterna. Arabiskan är bäst bevarad i landsbygdssamhällen och Samandağ. Yngre människor i Çukurovas städer och (i mindre utsträckning) i İskenderun tenderar att tala turkiska. Den turkiska som talas av alawiter utmärker sig för både alawiter och icke-alawiter med sina speciella accenter och sitt speciella ordförråd. Kunskapen om det arabiska alfabetet är begränsad till religiösa ledare och män som har arbetat eller studerat i arabiska länder.

Alevis

Alevisterna är den största religiösa minoriteten i Turkiet. Nästan 15-25 procent av den turkiska befolkningen tillhör denna grupp. De är huvudsakligen turkar, men det finns betydande kurdiska och zaziska befolkningsgrupper som är alevier.

Twelvers Shia

Turkiets tolv shia-befolkning uppgår till nästan 3 miljoner människor och de flesta av dem är azerier. En halv miljon Ja'faris bor i Istanbul.

Yazidi

Turkiet ligger i det område där yazidierna har sitt hemland, tillsammans med Syrien och Irak. Den yazidiska befolkningen i Turkiet uppskattades 1984 till cirka 22 000 personer. Tidigare siffror är svåra att få fram och verifiera, men vissa uppskattar att det fanns omkring 100 000 yazidier i Turkiet under 1900-talets första år.

De flesta yazidier lämnade landet och reste utomlands på 1980- och 1990-talen, främst till Tyskland och andra europeiska länder där de fick asyl på grund av förföljelsen som etnisk och religiös minoritet i Turkiet. Det område där de bodde var i sydöstra Turkiet, ett område som hade/har haft hårda PKK-strider. Nu tros några hundra yazidier finnas kvar i Turkiet.

Huset där Bahá'u'lláh, grundaren av Bahá'í-tron, bodde, Edirne


Sankt Antonius av Paduas kyrka i Istanbul.


Den grekisk-ortodoxa kyrkan Aya Triada i Beyoğlu, Istanbul


Paulus kyrka i Tharsus


Den alevitiska befolkningens fördelning i Turkiet. Röd = anatoliska alevier (turkar, kurder och zazas). Mörkrött = alawiter (araber) i södra Turkiet.


Andelen aleviter i Turkiet

Se även

Demografi i Turkiet Språk i Turkiet Geografiska namnändringar i Turkiet Mänskliga rättigheter i Turkiet Turkiska Kurdistan Västra Armenien Turkiska minoriteter i det forna osmanska riket Svarta människor i det osmanska riket Turkar i f.d. Sovjetunionen Svarta människor i Turkiet

Turkisk nationalism Rasism i Turkiet Turkifiering Efternamn Law Anti-armeniska känslor Armeniska folkmordet Grekiskt folkmord Assyriska folkmordet Upproret i Dersim Yörüks